Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den förste store panslavisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTE STORE PANSLAVISTEN.
167
kyrkor. För övrigt ger han en mängd praktiska råd om
nödvändigheten av topografiska studier, om vådorna av utländskt
befäl, om militärmusikens upplivande förmåga i fält, om
förkastligheten av helskägg o. s. v. samt gör den helt visst fina
psykologiska reflexionen, att tapperhet icke är en medfödd
egenskap, utan beror på övning, bildning och ledning.
Krizjanitjs vackra nit för den nationella självkänslans höjande hade
emellertid även en annan bevekelsegrund, som ställer hans politiska
karaktär i en annan dager, men som är mycket beaktansvärd ur
folkpsykologisk synpunkt, nämligen en nästan sjukligt överdriven
misstro mot allt, vad främlingar heter. Härutinnan liknade han
den vida mindre bildade Pososjkov och bringades därigenom i
en självmotsägelse, som ofta upprepat sig i den ryska historien
ända fram till Tolstoj. Till motto för hela sitt författarskap satte
han det grekiska: »Känn dig själv!», men med det karakteristiska
tillägget: »Tro ingen utlänning!» Och en av hans skrifter
begynner med följande råd till tsaren: »O högt vördade tsar! Tro
aldrig, att vargen gör dina lamm feta, och inbilla dig aldrig, att
utlänningars handel och vandel bringar dig någon fördel!» Han
beklagade, att Ryssland under sin tusenåriga tillvaro hade haft
endast fyra(!) inhemska herrskare, och dessa vore Groznyjs
efterföljare: Boris Godunov, Vasilij Sjujskij, Michail Feodorovitj och
Alexej Michajlovitj. Även i detta avseende vore polackernas
historia ett varnande exempel med följderna av valrike. »De
stater, där härskarna äro av främmande nationalitet och språk,
äro mer lika fänad än människor, och bättre är den värsta
inföding på tronen än den bästa utlänning, enär den senare aldrig
kan älska landet såsom sin fosterjord.»
I ett kapitel om »Nya Alcibiader och Scipioner» utöser han
sin förbittring över »xenomanerna», d. v. s. efteraparna av
utländska seder, av snobbiga vanor och nya moder i klädedräkt.
Dessa glopar, särskilt de polska, »söka vishet i utlandet, men
komma hem med dumma griller och förakta det fäderneärvda.»
Krizjanitj tvekade icke ens att såsom socialt mönster framhålla —
Kina, där man bygger murar mot främlingarna, och ansåg icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
