Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. En svensk i Ryssland och en ryss i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
NIONDE KAPITLÉT.
latset för att taga farväl av den döde. Liket tvages med varmt
vatten och lägges i kistan, i full skrud med krona. Begravningen
äger rum om natten. Då är det mycket folk i Moskva från
landsbygden, och »enär moskoviterna av naturen ej äro
gud-fruktiga, förekomma då ofta rån och mord på gatorna». Fyrtio
dagar efter är panafid, högtidlig själamässa med åminnelsemåltid»
bestående av kutia (kokt vete med honung, socker och sylt). En
tsarisk begravning var, enligt Kotosjichins uppgift, förknippad
med så stora kostnader, att den slukade nästan ett helt års
statsinkomster.
Lika dyster är skildringen av bojarernas liv. Varje morgon
skola bojarer och okolnitjer uppvakta tsaren med ijelobitie, d. v. s.
kasta sig för hans fötter med pannan mot marken. Om de
utebliva eller komma för sent eller göra en för knapphändig
hälsning, blir tsaren vred och utvisar dem ur palatset eller sätter
dem i häkte. De måste buga sig till jorden många gånger för
att få tsarens förlåtelse. Själv tar tsaren aldrig av sig hatten för
dem, och han sitter naturligtvis, medan bojarerna stå. Om de
anlända åkande, få de ej stiga av för nära trappan, utan måste
fara en omväg kring palatset. Den, som försyndar sig mot
denna föreskrift, blir fängslad eller degraderad, och om någon
olovligt kör genom borggården, straffas han med knut. Men
går någon obehörig med vapen över gården, näpses han med
15 års fängelse eller skickas som soldat på livstid till Sibirien
eller Kaukasien. Och alla lägre tjänstemän måste hålla med
hästarna långt från palatset, på torget.
Bojarernas politiska och privata förhållanden, sådana de skildras
av Kotosjichin, erbjuda en samhällstavla, så mycket mörkare som
det gäller den s. k. överklassen, av vilken man även på den
tiden kunde kräva en viss bildning. Såsom tsarens rådgivare
voro de nästan totalt inflytelselösa. »Tsaren täckes spörja dem
om ett och annat, om han har lust, och de förnämligare eller
förståndiga säga då sin mening. Men de andra bojarerna sträcka
ut skägget och svara intet, därför att tsaren har i sin tjänst och
ynnest många bojarer — icke på grund av deras intelligens, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
