Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Nikon och Avvakum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
ÅTTONDE KAPITLET.
korligt en öppen trosbekännelse. Då brast Krizjanitjs tålamod,
och han gick sin väg med orden: »Jag tror på allt, som den
heliga apostoliska kyrkan tror på. Och min tro är jag redo att
att klargöra inför biskopen. Men för dig, färdeman, som själv
hemfallit åt tvivel om tron, är jag ej villig att avlägga någon
redogörelse för min trosbekännelse. Om du ej vill välsigna mig,
så skall Gud göra det. Farväl!»
Man tänke sig detta möte mellan dessa båda män i den
sibiriska vinterkvällen! En avgrund skilde den sydslaviske
pansla-visten från den okunnige bondeprästen från Volga i fråga om
bildning och världsåskådning, och ändå hade samma tsariska
statskonst sammankopplat deras öden i Sibiriens »döda hus».
Denna episod kunde givetvis ej minska Krizjanitjs ringaktning
för raskolnikernas fanatiska råhet och högfärdiga stränghet. Det
gick ju ända därhän, att en raskolnik, med vilken Krizjanitj
gjorde den långa resan till Sibirien, icke ville tvätta sig i samma
fat som Krizjanitj.
Denna järnhårda, ofta hjärtlösa hänsynslöshet yttrade sig i
många fall. Då Avvakum en gång skulle näpsa en kvinna, som
begått otukt, höll han henne tre dygn inspärrad i en mörk
källare utan mat, för att hon skulle ångra och bättra sig. Då hon
slutligen tiggde om en bit bröd, tvang han henne att göra
oupphörliga knäfall och lät klockaren hudflänga den stackars kvinnan.
Men lika sträng var han mot sig själv. Han kunde nattetid
förrätta ända till 300 bugningar och 600 böner. En hel vecka
fastade han i sträck, men blev på fredagen så sjuk, att han var
sanslös i flera dagar; men när han åter vaknade med svullna
lemmar, kände han sig åter frisk som genom ett under. Och
då han under sin första ämbetstid skulle bikta en vacker flicka
och därunder kom i frestelse, tände han tre ljus och höll
händerna däröver, tills den kroppsliga smärtan kvävde den köttsliga
lustan. Och långt efteråt ångrade han sig bittert för att han en
gång i Sibirien, då han var nära att svälta ihjäl, hade ätit en
bit hästkött under fastan. Mången gång måste han och hans
familj i Sibirien livnära sig med barkbröd och lämningar av rutt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
