Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Nikon och Avvakum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
ÅTTONDE KAPITLET.
ling. Avvakum dömdes till livstids klosterfängelse i det ödsliga
Pustozersk (i Archangelska guvernementet), och hans hustru och
barn blevo annorstädes »levande begravna», såsom han själv
uttryckte sig i sin biografi, som han omkr. 1673 författade i
Pustozersk.
Men icke ens i denna avlägsna ödemark fick han vara i fred,
därför att han ej lämnade andra i ro. Sedan tsaren tagit sin
hand från honom och låtit Nikons sak triumfera, såg Avvakum
den tredje fienden i tsaren själv. Alexej Michajlovitjs efterträdare,
Feodor Alexejevitj, ville räcka den gamle protopopen en
försonande hand, likasom han hedrat den döende Nikon; men
Avvakum var okuvlig och skrev i ett brev till tsaren: »Gud har dömt
mellan mig och tsar Alexej Michajlovitj. Han sitter nu i pinan
(= helvetet) och detta med rätta.»
Detta var för mycket, icke minst för en rysk tsar, och nu var
olycksmåttet rågat. Protopopen Avvakum vart den 1 april 1681
i mångas åsyn bränd på bål jämte tre meningsfränder. Ingen
klagan undslapp denne heroiske sextioåring, och i det sista
syntes ännu bland eldstungor och rök den upplyftade armen
med de båda fingrarna pekande mot himlen.
Men även ur detta kättarbåls aska uppspirade oräkneliga
framtidsfrön. Avvakums ande lever än i dag likasom Nikons, och
hans profetia om Ryssland har gått i fullbordan: »Pest, svärd,
söndring» (mor, mjetj, razdjelenie)! Hans egen son Ivan vart
ett oskyldigt offer för faderns gärningar och missgärningar. Han
slapp visserligen ut ur fängelset, men blev åter gripen, och
ehuru han bedyrade, att han ej hyllade Avvakums irrläror och
bekräftade detta med tre fingrar, inspärrades han i en av tsar
Peters varaktigaste skapelser — Peter-Pavelfästningen. Där dog
han år 1720 — kanske var det i samma cell, där några år
senare bonden Pososjkov med livet fick plikta för sin oegennyttiga
fosterlandskärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
