Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tsar Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSAR PETER.
9
ändrat genom dessa nyheter, ty då gällde förvisso den sköna
satsen, att tataren (eller kosacken) sticker fram, bara man skrapar
ryssen en smula. De nya ämbetsmännens titlar (landrat,
kommissarier, guvernörer o. s. v.) voro för folket obegripliga namn,
liksom själva ämbetena blott nya uttryck för den gamla, än brutala,
än servila slentrianen inom byråkratien. Sederna förblevo lika
grova som förr, och härtill bidrogo icke minst tsar Peters råa
vanor och vilda utsvävningar. Ett fönster hade visserligen anbragts,
varigenom Ryssland kunde få ett titthål västerut, men
vederbörande sågo noga till, att detta fönster förseddes med järngaller,
som ännu i dag visa sig mycket hållbara. Och trots den
påtagliga överdriften ligger det åtskillig historisk sanning i den
satiriska samhällsbild, som den till Ryssland landsförvisade polske
skalden Mickiewicz i sin berömda »Dziady»-dikt gav av tsar
Peters reformverk. *
Felet låg naturligtvis först och främst däri, att reformerna skulle
påtvingas så våldsamt och plötsligt, innan den kulturella jordmånen
var i stånd att låta alla dessa frön spira upp. Peter var i detta
hänseende lika despotisk och korttänkt som hans oförgätlige
företrädare och samhällsrensare Ivan Groznyj. Mycket berodde även
på ryssens medfödda imiteringsbegär: en okritisk lust att
experimentera och efterlikna utlandet, utan verklig omdömesförmåga och
utan urskillning, huruvida alla dessa nyheter verkligen lämpade
sig för Ryssland eller ens voro möjliga i ett land, vars historiska
förutsättningar pekade mot säregna utvecklingslinjer.
Helt visst skulle man göra Peter I orätt, om man frånkände
honom intresse för den andliga odlingen. Tvärtom — i detta
avseende var han väl den störste kulturfrämjare, som dittills suttit
på en rysk tron efter Vladimir Monomach, och det låg någon
historisk sanning i de överdrivna lovord, som den ryske residenten
i Konstantinopel, Neplujev, uttalade vid hans död: »Denne monark
har fört vårt fosterland i jämnhöjd med andra stater och lärt oss
inse, att vi äro människor». Men å andra sidan måste man starkt
reducera den höga värdesättning av Peter, som den moderna
* Se härom min uppsats »Tsardömets apoteos» i kalendern Nornan 1906.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
