Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. De andliga reformförsöken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
ANDRA KAPITLET.
som Judas fick för sitt förräderi; ett litet ben av Johannes
Dö-parens finger; två huvudskålar av de gossebarn, som avlivades
av Herodes; en linda från Jesu vagga; ett stycke av det äkta
korset och så vidare. Sammalunda hade ock en anonym rysk
reseskildrare vid samma tid lyckan att under sin vistelse i
Venedig och Florens skåda diverse rariteter av största religiösa
intresse: en fjärdedels arsjin (= inemot 1 fot) av det heliga
korset; Arons stav; Petri handbojor; det bord, vid vilket den
heliga nattvarden förrättades; den sten, varur Moses trollade fram
vatten i öknen, och liknande historier, som erinra om den
vallfärdande Varlaams och Daniils märkliga upptäckter i Jerusalem
för mer än två hundra år sedan.*
År 1701 blev Tolstoj utnämnd till Rysslands första ständiga
sändebud hos sultanen — en post som var förknippad med de
största svårigheter och obehag. Han beklagade sig också i sina
brev till utrikeskansliet över oupphörliga trakasserier och
förödmjukelser: Janitsjarer bevakade varje besökande under sken av
att tjäna som hedersvakt, och ombytet av vesirer vållade
osäkerhet och extra utgifter i form af »gåvor» åt den nyutnämnde
utrikesministern. Redan i sept. 1704 skrev Tolstoj till Golovin:
»Nu har jag redan fått den sjätte vesiren och han är värst av
dem alla.»
Budskapet om slaget vid Poltava gjorde honom mycket
bekymrad, ty han förutsåg en ovillkorlig sammanstötning mellan
Ryssland och Turkiet. Den 20 nov. 1710 utfärdades Portens
krigsförklaring mot tsaren, och — Tolstoj inspärrades i
stam-bulska bastiljen, det sjutornade slottet (Jedikulé), där han
för-smäktade i 17 månader. Han blev visserligen lössläppt efter
fredsslutet och bad »med blodiga tårar» att bli entledigad. Men
då han äntligen fick tsarens tillstånd att återvända, ville turkarna
ej släppa honom under förevändning att fredsvillkoren ej blivit
uppfyllda, utan spärrade åter in honom i den beryktade
fästningen jämte Sjafirov och Sjeremetev. Efter 5 månaders kvalfullt
fängelse blevo de omsider satta på fri fot, och då Tolstoj 1714
* Se sid. 70 och 71 första delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
