Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. De andliga reformförsöken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDLIGA REFORMFÖRSÖKEN.
25
Vid 82 års ålder skickades Tolstoj jämte sin son Ivan (vars
son Andrej återfick grevetiteln 1760) till Solovetska klostret nära
Archangelsk under bevakning av 5 officerare och 90 soldater —
samma nordliga väg, som han passerat 1693, då han ledsagade
tsaren från Ustiug till Archangelsk. Han sattes i en mörk, fuktig
torncell, fick endast om söndagarna gå i kyrkan, med black om
foten, och var strängt isolerad. Då klosterföreståndaren på Peter
II:s namnsdag lät bjuda fången på öl, blev han därför kallad till
Petersburg för att få en skrapa för sin förseelse.
Halvtannat år härdade den gamle gubben ut i detta
vinterfängelse och hade sorgen att överleva sin son Ivan, som dog i
en annan klostercell. Själv avled han vid 84 års ålder den 30
jan. 1729 och begrovs på klostrets kyrkogård. Än i dag synes
där gravstenen med den halvt utplånade inskriften: Graf Petr...
Detta är i korthet historien om Lev Tolstojs grevlige stamfar.
Utan att vara någon stor statsman i högre mening och utan att
gälla för hederligare än förhållandena vid tsar Peters hov tilläto,
är greve Peter Andrejevitj Tolstoj en av de finaste och
intressantaste personligheterna i denna brutala omgivning. Av sina
samtida skildras han i sitt personliga väsen såsom måttfull,
älskvärd och ärlig, trots vissa fläckar på hans politiska karaktär, och
i fråga om bildning stod han högt över tsaren och hans män.
Hans italienska dagbok, hans beskrivning på Turkiet och hans
översättningar av Ovidius från italienskan äro vittnesbörd om en
för den dåtida ryska litteraturen ovanlig begåvning och
beläsenhet.
Åtskilliga drag ur hans levnad och själsliv äro lyckligt
tecknade av Merezjkovskij. Men vad skulle det ej ha kunnat bliva
av detta tacksamma stoff, om Tolstojs berömde ättling, författaren
av »Krig och fred», hade haft mer historisk fantasi och mer
sinne för historiens poesi, så att han ur släktarkiven kunnat trolla
fram en rysk kulturbild från tsar Peters jäsningstid med den
grevlige stamfadern såsom tavlans huvudfigur!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
