Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. De andliga reformförsöken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
ANDRA KAPITLET.
Den andliga odling, som under senare hälften av det sjuttonde
århundradet koncentrerade sig i huvudstaden Moskva, var icke
tsarernas förtjänst, utan härstammade från det urgamla Kiev, som
genom lillryska och polska religionslärare fortplantade den
västerländska bildningen österut. En av Kievs berömdaste metropoliter,
Peter Mogila (d. 1647) hade efter jesuitiskt mönster grundat en
akademi (1631), där det undervisades i poetik, retorik, filosofi
och teologi. Denna lärdom var visserligen rent skolastisk och lade
huvudvikten mer på det formella än på det sakliga, men hade
ändå ett stort inflytande på den ryska utvecklingen, särskilt genom
kännedomen om den antika världens historia och litteratur. »Blott
genom att känna naturen kan människan känna sig själv, och
endast genom att känna sig själv kan man känna det gudomliga.»
Denna från den grekiska filosofien lånade sats klingade ju
löftesrikt; men begreppet natur fattades tyvärr mycket skevt och
fördomsfullt, och när man skulle söka klargöra sambandet mellan
sinnevärlden och det gudomliga, förirrade man sig blott i
sofistiska spetsfundigheter. De erkände fyra element eller
grundprinciper. Jorden såsom varande det tyngsta elementet var underst;
elden var överst, därför att den var lättast. »Luften förmedlar
mellan den himmelska elden och vattnet, liksom vattnet mellan
luften och jorden. Människans själ kommer ur elden och strävar
därför uppåt igen, under det att kroppen tryckes ned mot jorden.»
Denna virriga religionsfilosofi blev ingalunda klarare genom
ett överlastat, svulstigt bildspråk, som erinrade om den bysantinska
skolans förfall i den ryska medeltidslitteraturen. Retorikens lagar
krävde så granna fraser som möjligt: »det andliga svärdet»,
»Quds moders trädgård», »ordens basuner», »förnuftets nyckel»
och dylika omskrivningar. Härtill kom benägenheten att söka en
symbolisk förklaring på naturliga företeelser. Då t. ex. martyren
Georgijs död på pinohjulet omtalades, gjordes därvid en antydan om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
