Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. De andliga reformförsöken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDLIGA REFORMFÖRSÖKEN.
31
att detta hjul i själva verket var en vigselkrona eller fästering,
enär den helige genom martyrdöden blivit förmäld med Kristus.
Från denna lillryska akademi grundades vid det Zaikonospasska
klostret i Moskva en slavo-greko-latinsk skola, som blev den nya
bildningshärden och bland sina elever räknade sådana framstående
män som furst Kantemir och Lomonosov. Denna skola, som år
1707 fick titeln »Akademi», leddes av sydryska och polskfödda
lärare, som, fastän själva bundna i skolastikens tankefjättrar, blevo
de kulturella föregångsmännen till tsar Peters andliga reformarbete.
En bland dessa var den berömde Simeon Polotskij, som hade
kommit till Moskva såsom lärare för tronföljaren Feodor Alexejevitj.
Genom sina angrepp mot raskolnikerna och sin lärda verksamhet
i övrigt blev han ett slags härold för den stundande
»reformationen» i ortodox anda, likasom han genom sina bibliska
skol-dramer och sina otympliga försök i rysk verskonst banade väg
för den nya verskonsten i Ryssland. Men i själ och hjärta stod
han ännu kvar på den skolastiska formalismens låga ståndpunkt,
och i sitt arbete »Trons krona» uppställde han frågor, som all
världens klokhuvuden och dårar icke skulle kunnat besvara:
»Varför föddes Kristus i december? Kunde han tala
omedelbart efter födelsen? Uppstå de döda med hår och naglar? På
vilken tid av året och dygnet skall uppståndelsen ske? Huru
avslutas kontrakt med djävulen? Varför växer ej skägg på
kvinnan? Fanns det rosor utan taggar i paradiset?...»
Några andra av den sydryska humanismens målsmän må ock
anföras. Epifanij Slavinetskij (d. 1676) tillbragte ett kvarts sekel
i Moskva för att förbättra kyrkotexterna och utförde en
översättning av Nya Testamentet. I sina predikningar, som hade en praktisk
läggning, ivrade han mot okunnighet och vidskeplighet och manade
till barmhärtighet mot trälar, fattiga bönder, faderlösa och
främlingar, men icke mot lättingar och ej heller mot »kringstrykande
munkar, som endast förvilla folket». Såsom ett praktiskt sätt att
avhjälpa den sociala nöden förordade han bland annat räntefria lån.
Metropoliten av Rostov, Dmitrij Tupato, var likaledes en
predikant i tidens praktiska anda, den där drog i härnad mot ras-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
