Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ryska dramatikens och teaterns uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA DRAMATIKENS OCH TEATERNS UPPKOMST. 39
tvärtom, och en litterär antydan om sådana lekar funno vi i
berättelsen »Frol Skobjejev.»*
Om eljest dessa primitiva scener skulle kunnat röja väg för en
nationell teater, lades dock stora svårigheter i vägen för dessa
harmlösa nöjen dels av den ryska kyrkan, som däri såg något
syndigt, dels av det s. k. bildade samhället, som föraktade slika
folkförlustelser. Först sedan den bysantinska kyrkans auktoritet
måst maka åt sig för den världsliga makten, kunde det åter
bliva tal om att uppliva sådana folkliga spel, som dock snart
förfuskades genom det adertonde århundradets falska sentimentalitet.
Ur de ursprungliga hedniska festerna med soldyrkan vid
årsskiftet utvecklade sig också ett slags folkliga julfarser, vars spår
man trott sig kunna följa ända tillbaka till det tolvte århundradet.
Man klädde ut sig till djur, djävlar och skälmar. En zigenare
förevisade en björn under sång och prat. En till rövare maskerad
person satte sig på golvet och låtsades ro, under det han sjöng
om huru han på moder Volga fört bort den rövade bruden,
likasom än i dag »Vniz po matusjkje po Volgie» hör till en av
Rysslands vackraste och mest populära folkvisor. Sådana
upp-tågsmakare kallades i Novgorod för kudesniki (taskspelare).
Medeltidens västerländska mysterier hade genom Polen omsider
också hunnit Kiev, där Peter Mogila själv skrev och lät sina
seminarister, bursaker, författa bibliska skoldramer. De uppfördes
under jul- och nyårshälgen, då en s. k. vertep (grotta) förevisades
i husen. Det var sålunda icke teaterföreställningar i vanlig mening,
utan snarare sådana krubbspel, som ännu äro brukliga på det
polska bondlandet. Vertep var en låda, avdelad i två våningar,
av papp eller tunna bräder. Den övre våningen framställde
födelsemysteriet, den undre Herodes’ tronsal. På golvet var anbragt
mossa, som skylde de springor, där dockorna rörde sig av och
an på ståltrådar eller snören med tyngder. Stycket var sålunda
också avdelat i två akter med olika handlingar.
De stående personerna i dessa religiösa dockspel voro:
pono-maren (kyrkväktaren) i en grå nankinrock, med håret benat mitt
* Se 1 delen, sid. 103,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
