Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ryska dramatikens och teaterns uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA DRAMATIKENS OCH TEATERNS UPPKOMST. 41
Polotskij, av vilken minst två religiösa dramer bevarats åt
eftervärlden. Det ena är ett mysterium om »Tsar Navochodnosor,
det gyllene belätet och de tre männen, brända i ugnen». Det
är skrivet »syllabiskt», d. v. s. efter mönster av de 13-staviga
parvis rimmande alexandriner, som brukas i den polska poesien,
utan hänsyn till betoningen, så att den ryska versformen
förefaller mycket knagglig och tung. 1 prologen hyllas tsaren:
»Rätttrognaste och mest lysande tsar, rättmätig herre över många riken
och furstendömen, saligt krönt med ärones krona och såsom en
sol given åt alla rättrogna! Måtte du klart lysa över oss med
dina dygder, likasom solen med klara strålar! Stort är ditt ljus;
du besegrar mörkret och förskingrar otrons dunkel. Adamant
(diamant) är ej så skön i guld som din ande är klar genom
tron ...»
Själva innehållet är så enkelt och odramatiskt som möjligt.
Nebukanesar, omgiven av »boljarer» och tjänare, sätter sig på en
tron och prisar sin egen makt och oemotståndliga styrka. Först
befaller han, att man skall göra hans avbild av rent guld och sedan
bygga en ugn, fylld med tjära och nafta (olja) för att däri bränna
dem, som ej hylla belätet. Dessa befallningar utföras, och alla
hylla guldbilden utom Serdach, Misach och Avdenago. De fängslas,
under det krigarna sjunga: »Den, som vill skona tsarens fiender,
är själv värd dödsstraff. Oss är det lika ljuvligt att få döda en
jude som att tömma en skål honung.» En ängel svävar ned till
de tre ynglingarna, som stoppas in i ugnen, och tröstar dem.
Tsaren frågar hånfullt: »Var är undret?» Men detta timar
verkligen, ty tsaren varsnar till sin förfäran fyra män, som oskadda
röra sig i den brinnande ugnen och lova Herren med sång.
Tsaren erkänner nu Guds allmakt, och de tre männen hylla i
sin ordning tsaren, som till sist säger:
»I dag mån I med mig till palatset nu vandra,
för att med er ankomst förnöja alla andra.»
Ehuru stycket från början till slut är en bysantinsk hyllning åt
den tsariska envåldsmakten, är det icke nog med detta smicker,
ty efteråt följer en underdånig epilog, som ånyo rosar tsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
