Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Ryska dramatikens och teaterns uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
42
TREDJE KAPITLET.
och tillönskar honom »seger över fienderna, den himmelska kronan
och många levnadsår.»
Polotskijs andra mysterium handlar om »Den förlorade sonen».
Det håller sig naivt till den bibliska texten, och redan genom
prologen uteslutas alla slags överraskningar för åhörarna. Men
den realistiska framställningen av dryckenskapens olika stadier
och ekonomiska följder ger en viss rysk lokalfärg åt det hela.
I den första scenen yppar en fader för sina båda söner, att han
har många ägodelar, som han ger dem i arv. Den äldre sonen
vill stanna hemma och hjälpa fadern, men den yngre längtar
efter frihet, vill se främmande länder och vinna ära, »likasom
fåglarna flyga och djuren fritt röra sig i skogarna enligt Guds
bestämmelse». Han får pengarna och drar ut i vida världen, men
i stället för att lära sig goda ting och vinna ära för han ett
lättjefullt och lastbart liv. Han bjuder på gästabud, spelar
tärning, schack(!) och kort och slösar bort hela sin förmögenhet.
En gång somnar han från ruset och vaknar med huvudvärk.
Utan pengar att betala sina skulder eller ens köpa ett stycke bröd,
blir han utvräkt och säljer åt en köpman sin sista röck för att
stilla hungern. Han har för fina händer att göra grovarbete
och sättes därför att vakta svin, men piskas av förvaltaren, därför
att han kört bort kreaturen från tråget och själv ätit upp ekollonen.
Slutligen vänder han hem och mottages glättigt med musik och
sång. Denna bibliska historia i rysk bondedräkt avslutas med
en moraliserande epilog.
Den ävenledes redan omnämnde Dmitrij, metropoliten av Rostov,
skrev i strängt ortodox anda ett halvt dussin andliga dramer, som
dock snarare motsvarade den västerländska medeltidens moraliteter
än mysterier, enär allegoriska figurer (Hoppet, Döden, Naturen
m. m.) voro inlagda i scenerna om syndafallet, om Josef och hans
bröder, om David och Salomo m. fl. Dessa stycken uppfördes
i Krestovaja palata (högtidssalen i synodalpalatset) i Rostov.
En övergång till den rent världsliga dramatiken skedde genom
de försök, som under tsar Peters regering företogos att i de
bibliska stoffen inlägga politiska motiv och anspelningar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
