Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- III. Ryska dramatikens och teaterns uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gud är det sanna upphovet till alla tingen.
Hos Honom av fullkomliga dygder saknas ingen.
Se kring dig: blommor lysa på grönskande matta
i brokig prakt, då måste du ock kunna fatta
Guds stora egenskaper, så ljusa och sälla,
och ljuset är från Honom, ty Han är ljusets källa.
Vi tjusas av hur världen i härlighet glänser,
ty stor är Herren. Ej för hans allmakt finns gränser.»
I slutet av det filosoferande dramat kommer Metjislav med
budskapet, att kristendomen införts i landet. Offerprästerna tvingas
till underdånighet, och de utsvultna avgudabilderna vräkas i Dnjeper.
Om åhörarna eljes skulle ha varit tveksamma om vart
författaren syftar, skingras varje tvivel genom slutkören i den femte
akten, då aposteln Andreas och himlens änglar sjunga Vladimirs,
den ryska kyrkans och tsar Peters lov:
»O dag av glans! O glädje, varmed vi begåvats!
Den dag nu inne är, som av gammalt mig lovats.
Min älsklingsstad, o Kiev! Förr av dunkel du täcktes,
tills du till ljus och klarhet ur skymningen väcktes.»
Härpå beskrives Kievs växande makt i äldre tider, »liksom en
liten bergflod sväller ut genom ständiga tillflöden», samt
grävandet av de djupa grottceller, dit »även furstar kommo för att söka
rikedom hos fattiga gubbar», och varifrån ett himmelskt ljus
flödade ut:
»O Ryssland! Himlen dväljes i underjordsklyftor.»
Efter en antydan om det tatariska oket kommer slutligen den
hänförda hyllningen till tsar Peter. Den onämnde, men lätt
igenkänlige krigaren anropar aposteln om bistånd, och han får det,
därför att han »på skölden bär korsets tecken».
Denna panegyrik har ett visst intresse för den svenska historien,
enär den i dunkla ordalag låter bilderna av Karl XII och den
förrädiske Mazepa skymta fram, ehuru inga namn anföras. »Ett
visst lejon (= det svenska lejonet) rasar och vässer sina klor på
den starke mannen (tsar Peter). Men ditt raseri är gagnlöst,
högfärdiga vilddjur! Skynda fort hit, store fältherre, ty den vilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/2/0056.html
