Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rysslands förste moderne författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
SJÄTTE KAPITLET.
utövade i syfte att emancipera adelsståndet och återinföra det
gamla bojarväldet. Såsom värnarna av det oinskränkta
självhärskardömet uppträdde Rysslands mest bildade män, den i förra
delen omnämnde Tatistjev och Kantemir, och det lider intet
tvivel om att denna konservativa politik var Rysslands räddning
ur en hjälplös anarki. Om det finnes högst omdömesgilla
kännare av Ryssland, som tvivla på att det ryska folket år 1908 är
moget för sin Magna charta, lärer ingen tvekan därvidlag ha
funnits för två hundra år sedan.
Tatistjev och Kantemir voro författarna av den märkliga adress,
som 166 adelsmän (dåtidens »sannt ryske män») framburo till
kejsarinnan Anna (1730) och som upplästes av furst Trubetskoj,
far till Kantemirs styvmor. Häri anhölls underdånigst, att
kejsarinnan måtte täckas övertaga det oinskränkta självhärskardömet
på samma sätt som hennes höga förfäder, avskaffa det hemliga
rådet och återställa Peter den stores av 21 medlemmar
bestående senat.
Till lön för sitt lojala nit utnämndes Kantemir 1732 till
sändebud i London. Här hade han en lön av endast 3,000 rubel,
som för resten utbetalades mycket oregelbundet. Hans enskilda
årsinkomster uppgingo blott till 600 rubel, så att han måste föra
ett mycket indraget liv i Londons diplomatiska värld. Dessutom
måste han av egna medel avlöna legationspredikanten. Som bevis
på hans relativa torftighet anföres, att han måste servera sina
gäster på fat av bly och tenn, och om han ändå var en välsedd
gäst i de finaste salonger, kom sig detta därav att Kantemir var
den mest bildade och älskvärde representant, som Ryssland kunde
uppvisa för utlandet.
Men var avlöningen klen, var besväret så mycket större.
Oupphörligt anlitades han i en massa uppdrag, som icke voro
de minst viktiga för den dåtida diplomatien: än gällde det att
anskaffa en skicklig konditor för det ryska hovet, än diverse ännu
intimare uppdrag — ett dussin silkesstrumpor, »hälften vita,
hälften av annan färg»; toalettsaker för det tsariska
hovfrun-timbret; tabac rapé och dylika finesser. Greve Jaguzjinskij be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
