Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Lomonosov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
FEMTE KAPITLET.
gymnasiet i Petersburg. Och där blev han samma år jämte två
kamrater utsedd att resa till Tyskland, närmast för att studera
kemi och bergsvetenskap.
Denna tyska vistelse, som varade nära fem år, bildar en
tragikomisk episod i Lomonosovs liv och är ett dråpligt
begynnelsekapitel i den långa historien om ryska studenter vid tyska
högskolor. Visserligen var Lomonosov ingalunda bekajad av den
slaviska improduktiviteten eller den oblomovska håglösheten, ty
redan under andra året av sin vistelse i Marburg hemsände han
till Vetenskapsakademien i Petersburg en rapport, vartill han
fogade en fysisk avhandling samt en översättning av ett poem av
Fénélon, prisande lantlivets idylliska lycka. Men ryssens
medfödda benägenhet för rusdrycker främjades alltför väl på den
tysk-akademiska jordmånen, som alstrar icke blott diktare och
tänkare, utan ock humle och vinranka, och redan på det tredje
året hade det ryska studenttriumviratet åsamkat sig skulder på
1,370 riksdaler. Christian v. Wolf, den store Leibniz’ lärjunge,
som för sin irrläriga filosofi utvisats ur Preussen och fått
anställning som professor i matematik i Marburg, hade det kinkiga
förtroendeuppdraget att handleda de tre ryssarna. Han ansåg det
rådligast, att Lomonosov förflyttades till Freiberg för att åtnjuta
undervisning av den framstående kemisten och mineralogen Joh.
Fr. Henkel. Men här kom Lomonosov ur askan i elden. Deras
ryske inspektör baron Korf var en sträng herre, som minskade
årsanslaget från 300 rubel till halva summan och befallde, att ingen
kredit skulle beviljas åt dem. De sleto ont både förskyllt och
oförskyllt, och Lomonosovs bråkiga natur tog under rusets
inflytande ut sin rätt på ett plumpt sätt, som måste skaffa honom
fiender. Henkel klagade i ett brev till ryska Vetenskapsakademien:
»Lomonosov strövar i onyktert tillstånd omkring på Freibergs
gator, okvädar mig offentligt och hetsar upp sina vänner mot
mig. Han har förfördelat min familj på öppen gata, ställt till
slagsmål både på krogen och i sin enskilda bostad och begagnat
mina skrifter till papperstussar.» Detta sistnämnda var förvisso
något, som en tysk professor ej kunde förlåta en utländsk studi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
