Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Lomonosov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOMONOSOV.
75
osus. Och till råga på olyckan hade Lomonosov — enligt
Hen-kels skriftliga utsago — »en misstänkt korrespondens med ett
fruntimmer i Marburg».
I sin förtvivlan rymde Lomonosov från Freiberg till Leipzig,
där han hoppades träffa det ryska sändebudet i Sachsen,
Kaiser-ling, och då detta misslyckades, fortsatte han till Marburg, där
han den 6 juni 1740 verkligen gifte sig med det där »fruntimret»,
Elisabet Kristina Zilch, dotter av en avliden rådman och kyrkvärd,
om man får tro Lomonosovs egen uppgift om svärfaderns
samhällsställning — i själva verket torde den ha varit något
blygsammare. Smekmånaden blev kortvarig, ty Lomonosov hade
naturligtvis ej de minsta utsikter att kunna försörja en familj i Tyskland,
där han till på köpet oupphörligt oroades av kreditorer. Han begav
sig därför till Holland för att begära understöd av ryska
sändebudet greve Qolovkin, men även detta misslyckades. Han beslöt
sig då för att uppsöka Henkel och bedja om pengar till
hemresan. På vägen mellan Amsterdam och Düsseldorf timade
Lomonosovs sista och värsta äventyr i Tyskland. Det skildras av
en samtida, P. v. Stählin, som på tyska översatt Lomonosovs
»Kortfattad årsbok om ryska regenter», sålunda:
»Två dagsresor från Marburg ville Lomonosov övernatta i en
köping, dit han kommit åkande på landsvägen. På
gästgivargården funnos en k. preussisk officer, som värvade rekryter, samt
soldater och några nyvärvade, som festade glatt. Vår resenär
vart dem ett angenämt fynd. Lomonosovs olyckliga svaghet för
spritdrycker gjorde även här sin vidriga tjänst. Man företog sig
att undfägna honom med kvällsvard, fyllde jämt på hans vinglas
och rosade den preussiska krigstjänsten. Lomonosov berusade
sig så, att han dagen därpå ej kunde minnas, huru han tillbragt
natten. Det blev ett otrevligt uppvaknande: på hans hals var
redan fästad en röd krage, och i fickan klingade preussiska pengar.»
Såsom k. preussisk rekryt fördes Lomonosov till fästningen
Wesel. Han låtsades vara mycket belåten med de nya
förhållandena, för att bevakningen skulle bliva mindre sträng, men
grubblade jämt på huru han skulle kunna rymma. En natt erbjöd sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
