Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Lomonosov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOMONOSOV.
89
mörka moln och genomträngt den klara himlens avlägsna
rymder. Men likasom det ömtåliga människoögat icke kan stirra
rakt mot solen, blir ock den andliga synförmågan grumlad eller
bländad, då man söker orsakerna till ljusets uppkomst och
fördelning på olika färger. Men skulle vi därför lämna allt hopp?
Skulle vi därför avstå från mödan och hängiva oss åt misströstan
om framgång? Ingalunda, därest vi icke önska befinnas
lättjefulla och ovärdiga de bragder, som utförts av så många heroer
vid utforskandet av naturen. Låt oss betrakta, huru stort
material dessa hava samlat på detta fält, eller huru jättarna i gamla
sagor upptornade ett högt berg, i det de djärvdes närma sig
källan till all denna ljusglans med dess skiftande färger! Stigom
upp på höjden efter dem utan fruktan! Klättrom upp på deras
starka skuldror, höjom oss över allt mörker av fördomsfulla
tankar och skärpom så mycket som möjligt vår synkraft och
omdömesförmåga för att utforska orsakerna till ljusets uppkomst!»
Den, som skriver sådant, är skald, vare sig man ser på den
varma känslan eller på den musikaliska klangen i det vårdade
språket. Lomonosov var i själva verket Rysslands förste
möderne konstpoet. Furst Kantemir var visserligen en modern
företeelse i den ryska litteraturen, äldre i tiden än Lomonosov
och fullt jämnbördig med honom i europeisk allmänbildning, om
också underlägsen såsom originellt skapande konstnär och lärd.
Men Kantemir hade icke Lomonosovs fina öra för det poetiska
språket och för versens välljud, utan stod ännu på den gamla
»syllabiska» ståndpunkten. Lomonosov var även härutinnan en
reformator, och hans glödande patriotism omfattade även det
ryska språket såväl på vers som prosa. Hans ryska språklära, i
åtskilliga stycken föråldrad, särskilt därför att Lomonosov gjorde
en för stark åtskillnad mellan litteraturspråk, skrivspråk och
talspråk, var högst märklig för sin tid och utkom efter 1757 i 14
upplagor, och hans egen poetiska behandling av det ännu föga
bearbetade språkmaterialet bevisade bäst den musikaliska och
plastiska rikedom, som ryskan besitter. »Det ryska språket —
sade han själv — har spanskans majestät, franskans livlighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
