Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Lomonosov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
FEMTE KAPITLET.
tyskans fasthet, italienskans mjukhet samt dessutom grekiskans
och latinets rikedom och kraftiga knapphet i uttrycken.»
Högst står Lomonosov såsom poet i de dikter, där
vetenskapsmannens klara blick för naturens företeelser förenar sig med den
barnsligt fromma vördnaden för naturen såsom Skaparens
omedelbara verk. Här framträder en realism i naturskildringen, som
eljes var främmande för sjuttonhundratalets ryska vitterhet, och
han begagnar stundom ett bildspråk, som då ännu måste
betecknas såsom en stor djärvhet, t. ex. då han vid målningen av en
soluppgång säger, att »himlen rödglödgas, likasom koppar i
smältugnen». Från år 1743 förskriva sig två dikter, som äro
karakteristiska för Lomonosovs poetiska världsuppfattning. Den ena
heter »Aftonbetraktelse över Guds storhet med anledning av ett
norrsken» och begynner med följande strof:
»Ren dagens kind är florbetäckt,
och nattens dok på fälten bretts.
Till bergets topp sig skuggor sträckt,
och solen sjunkit i sin krets.
Med stjärnor uti tallös mängd
är ändlös himlarymd behängd.»
Det andra poemet är en »Morgonbetraktelse om Guds
storhet» och börjar sålunda:
»Ur nattens mörker åter väckas
båd’ hav och skog och fält och fur.
Och våra tjusta blickar sträckas
mot fagert ljusnande natur,
där alla under bära bud:
Stor är du, Skapare och Qud!»
Även i de retoriska dikter, som hylla Ryssland och ryska
samtida regenter, förekomma små landskapstavlor, som bilda
grönskande oaser i en öken av ofta tanketomma lovtal på vers. I
ett namnsdagskväde till storfursten Peter Feodorovitj, den bli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
