Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Katarina II och hennes »guldålder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
SJÄTTE KAPITLET.
och kronan på livegenskapen sattes genom adelsståndets
emanci-pering.
Redan under Annas regering hade Münnich tillsatt en
kommitté för att överlägga om adelns obligatoriska statstjänst, och år
1736 utfärdades en ukaz, som medgav att en av sönerna inom
samma adelsfamilj skulle bliva alldeles befriad från statstjänst,
och de övriga skulle kunna få ta avsked efter 25 års tjänst.
Därav begagnade man sig också massvis, och steget togs fullt ut
genom Peter III:s ukaz av år 1762 om »skänkandet av frihet åt
hela ryska adeln». Men härmed var också den stora
samhälls-klyftan så att säga legaliserad, och den vid jorden bundne
bonden var faktiskt vorden livegen eller träl.
Katarina II, som var smittad av den franska
upplysningsfilosofien, ville visserligen aldrig höra talas om ordet rab (träl) och
måste ur allmänt ideell synpunkt finna livegenskapen förkastlig.
På Voltaires inrådan befriade hon ock klostrens livegna. Men
hennes tsariska och ekonomiska intressen voro så intimt
förbundna med det emanciperade och tongivande adelsväldet i
samhället, att hon ej vågade göra det minsta försök att ändra själva
systemet, utan tvärtom ytterligare stärkte adelssamhällets
allena-härskande makt. För att avlöna och belöna sina gunstlingar
föregick hon med det dåliga exemplet att bortskänka jord samt
dithörande »själar» i stor skala. Godsägarna fingo ännu mer
personlig makt över sina torpare och drängar, bestämde deras
giftermål för att öka det agrariska proletariatet och drevo
formligt geschäft med de underhavande, som de kunde undvara, när
de behövde pengar för sina dyrbara nöjen.
Den i historien glänsande medaljen av Katarina II:s
»guldålder» har i själva verket en förfärande mörk baksida, vars skugga
främst återfaller på den bildningskoketterande kejsarinnan själv.
Hon behövde blott ögna i »Sankt-Peterburgskija Vjedomosti»
för att finna stående annonser om människohandel, t. ex. »77//
salu: en flicka och en karet*. En resande på 1780-talet såg med
egna ögon, huru bondflickor utbjödos till salu på ett torg i Tula.
Priset på en sådan vara uppgick till ungefär 25 rubel, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
