Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Katarina II och hennes »guldålder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATARINA II OCH HENNES a GULDÅLDER».
103
det att en vinthund kostade ända till 3,000 rubel. En arbetsför
karl taxerades till 40 rubel, en gumma till 35—50 kopek, och
småbarn kunde köpas »po grivenniku» (10-kopeksslant). Men
vid slutet av Katarina II:s regering stegrades priset på en manlig
»själ» ända till 100 rubel och på unga kvinnor till 50 rubel per
styck. Och allt detta försiggick lugnt och naturligt, fastän
»lagen» förbjöd livegenskap. År 1780 infördes till och med en
»normalarbetsdag» på den ryska landsbygden: om vintern finge
den räcka endast 11 —13 timmar, men om sommaren 14—16
timmar.
En märklig tilldragelse under Katarina II:s regering, så rik på
storartade erövringar, glänsande fester och skönlitterära bragder,
kastade ett bjärt sken över det inre tillståndet — det var det
bondeuppror, som fått namnet Pugatjevstjina. En förslagen och
dumdristig bondekosack vid namn Jemeljan Pugatjev fick det
vanvettiga påhittet att spela rollen av den längesedan avlidne
Peter III, och detta lyckades förträffligt en liten tid bortåt — tack
vare den ryske bondens okunniga lättrogenhet och hans speciella
benägenhet att tro på tsariska gengångare. Så t. ex. levde tsar
Peter ännu åtskilliga år efter sin död i ryska bönders hjärnor,
och mången raskolnik trodde sig till och med veta, att Peter höll
sig gömd som munk i Rumänien eller annorstädes. Hela det
ofantliga Volgalandet hyllade denne äventyrare såsom den rätte
tsaren, och till hans fanor strömmade en hel mängd missnöjda
samhällselement, särskilt de alltid oppositionella och för grov
vidskeplighet benägna raskolnikerna samt frihetstörstande
kosackättlingar från Don.
Men i grund och botten var detta uppror, vars kvävande krävde
ett energiskt fälttåg, alls icke en politisk rörelse, utan en
socialekonomisk. Likasom i våra dagar råa bönder plundrat
herrgårdar, däribland Jasnaja Poljana, vars ägare — den gamle
anarkisten Tolstoj — i åratal ju förkunnat för dem, att egendom är
stöld eller åtminstone någonting ditåt, resonerade och handlade
de ryska bönderna under Katarina II:s tid. De inbillade sig
nämligen, att de också skulle bliva »fria», eftersom adelsmännen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
