Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Katarina II och hennes »guldålder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
SJÄTTE KAPITLET.
blivit det, och för den ryske bonden består friheten närmast i
frihet från skatter och andra undersåtliga skyldigheter. För
en del löst folk à la Gorkijs vagabonder är denna frihet ock
liktydig med självtagen rätt att ostraffat tillgripa andras egendom.
Böndernas rättslösa ställning och bekymmersamma existens
förklara dock till fylles utbrotten av dessa bonderevolter, och
Bibi-kov, Pugatjevs energiske bekämpare, hade ett klart förstående
av vad det gällde, då han skrev till kejsarinnan: »Det är ej svårt
att kämpa med rebeller, men väl med det allmänna missnöjet.»
Bönderna måste icke blott erlägga sin obrok, utan ock åt
egendomsherrarna lämna vissa livsförnödenheter, t. ex. bär och svamp;
de måste hjälpa till vid byggnadsföretag och gjordes ansvariga
för byns rymlingar. Med sådana desertörer gjordes goda geschäft
av samvetslösa spekulanter, som uppköpte dem för en spottstyver
i klump, men sedan sålde dem till gängse markegångspris, sedan
vederbörandes hemortsrätt blivit utrönt. Och härifrån var ej
steget långt till den handel med »döda själar», som vi längre
fram få göra bekantskap med i Gogoljs berömda roman.
Ännu värre var det dock för torparna (*barstjynnye»), som
måste arbeta ända till fem dar i veckan, och stundom även på
helgdagar, för nådig barin. Det blev sålunda mycket liten tid
övrig för den egna arbetsförtjänsten. Vid fabrikerna var arbetet
mycket strängt, dagspenningen otroligt låg. För grövre eller
lindrigare förseelser kunde bönderna icke blott deporteras till
tvångskolonisation i Sibirien, utan ock dömas till tvångsarbete i
gruvorna, och på samma sätt gjorde man sig av med obekväma
personer, såsom orkeslösa gubbar eller krymplingar. Bland
tjänstepersonalen hölls flerestädes ett helt harem (»ius primce noäis»),
och klagomål från böndernas sida voro nästan förbjudna.
Ett förfärande exempel på denna patriarkaliska despotism
erbjuder adelsfrun Darja Nikolajevna Saltykova, född Ivanovna,
gemenligen kallad »Saltytjika» eller »Människoäterskan»
(Ljudo-jedka). Efter sin man ärvde hon i guvernementen Vologda,
Kostroma och Moskva 600 bönder, dem hon pinade på det mest
barbariska sätt. Hon hällde kokhett vatten på sitt tjänstefolk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
