Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Katarina II och hennes »guldålder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATARINA II OCH HENNES a GULDÅLDER».
107
icke blott hennes personliga hänsyn, utan ock rikets politiska
välfärd kommo i konflikt med själva folkets intressen. Hon
måste ur upplysningstidevarvets filantropiska gungfly och den
franska revolutionens störtflod rädda sig in i en återvändsgränd,
som ledde till en absolut despotism, så mycket farligare som den
allmänna tidsandan allt mer och mer opponerade sig mot det
personliga enväldet och enär den stred mot de »fria» åsikter,
som kejsarinnan själv uppställt. Katarina II:s regering är typisk
för den ryska historien: en revolutionär början och ett
reaktionärt slut. Samma kräftgång upprepades under Alexander I, och
om alla tecken ej bedraga, lovar Nikolaj II:s regering att bli
en repetition av samma läxa.
En av Katarina II:s första åtgärder i den inre politiken var
att teoretiskt söka bättra böndernas ställning. Vid själva
livegenskapen nändes hon icke röra, och därutinnan handlade hon utan
tvivel mycket klokt. Men hon insåg, att jordbruket behövde
förbättras — om icke för annat, så åtminstone för att öka
stats-Inkomsterna och den nationella välmågan i allmänhet. För detta
goda syfte stiftade hon år 1765 »Frivilliga ekonomiska sällskapet»
(»Voljnoje Ekonomitjeskoje obstjestvo»), som ännu existerar och
gjort åtskilligt gott för det ryska åkerbruket. Frågecirkulär
utsändes rörande jordbruk och boskapsskötsel, och kejsarinnan
uppställde själv följande prisfråga: »Är det nyttigare för samhället,
att bonden har egen jord eller blott rörlig förmögenhet, och
huru långt böra hans rättigheter i det ena eller andra avseendet
utsträckas?»
På detta dubbla spörsmål, som just träffade den sjuka
samhällskroppen på den ömtåligaste punkten, inlöpte från hela Europa
162 svar, av vilka en fransk studie av en nationalekonom i
Aachen Beardé de 1’Abbaye (d. i Paris 1771) fick första priset.
Det andra priset tillföll den ryske juristen Poljenov, som
studerat i Strassburg och Göttingen. Han ansåg, att livegenskapen
alstrade lättja, håglöshet, misstro och fruktan. Allt slags socialt
förtryck vore icke blott skadligt, utan ock farligt för statens
bestånd. »Bönderna ha nu råkat därhän, att de blivit berövade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
