Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Katarina II och hennes »guldålder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
SJÄTTE KAPITLET.
nästan alla människan tillkommande egenskaper och tyckas tyngda
av en evig sömn. Utan att åtnjuta det minsta stöd av lagen
måste de lida allt slags våld och bliva fräckt utsugna. Och dock
förtjäna de omvårdnad, ty de gjuta sitt blod för fosterlandet och
nära oss rikligt, fastän de själva ej hava någon fördel därav. Vi
hysa mer ömkan med våra kreatur än med människor.»
Såsom praktiska botemedel föreslog Poljenov bättre
undervisning, hygien och egendomsrätt. Byskolor borde grundas, och
landsbygden förses med apotekare och läkare. Var bonde bör
hava så mycket jord, att det räcker till betesmark och åker.
Endast på rättslig väg kan jord tagas från bonden, men han bör
ej heller ha rätt att sälja, förpanta eller stycka jorden åt flera
barn. I stället böra nya marker upplåtas, och de, som ej få
jord, böra lära sig hantverk i städerna. Alla lösören tillhöra
bonden, och minst en gång i veckan skall han själv köra sina
produkter till salutorget i närmaste stad. För alla dessa lättnader
skall han betala skatt till kronan och en avgift åt jordägaren,
men den gamla obroken vare strängeligen förbjuden!
Såväl den franske som den ryske sociologen vågade icke
direkt påyrka livegenskapens upphävande. Men i denna riktning
gick ju tydligen deras strävande, och det var väl därför som
Katarina II blev föga belåten med utredningarna. Poljenov
erhöll visserligen sin guldmedalj, men hans intressanta skrift fick
icke publiceras — detta skedde först år 1865 i »Russkij Archiv».
Och hade Poljenov uppträtt med sina reformförslag blott tjugu
år senare, lider det näppeligen något tvivel, att han hade måst
dela Novikovs och Radistjevs öde.*
Gripen av tidevarvets filantropiska idéer och utan tvivel även
sporrad av personlig litterär fåfänga, ville Katarina II redan
under de första regeringsåren lyckliggöra sitt land och överraska
världen med en splitterny samhällslära, varpå det nya, fridsamma
och toleranta samhället skulle upptornas, och detta med samma
skyndsamhet, varmed det ursprungliga Vinterpalatset åter
byggdes upp efter eldsvådan på 1830-talet. Frukten av dessa dilet-
* Se härom sista kapitlet i denna del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
