Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Katarina II och hennes »guldålder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
SJÄTTE KAPITLET.
ryska definition, identisk med rättigheten att göra allt, som lagarna
tillåta, d. v. s. icke uttryckligt förbjuda. »Den statsrättsliga
friheten hos medborgaren är det själslugn, som uppkommer av
medvetandet, att en och var åtnjuter trygghet. Fördenskull
böra sådana lagar stiftas, för vilka alla medborgare hysa samma
fruktan, så att den ene ej behöver vara rädd för den andre.
Alla medborgares likställighet består däri, att alla äro
underordnade samma lagar.»
Mot livegenskapen uttalade sig denna sköna samhällslära i
förtäckta ordalag. »De borgerliga lagarna böra avvärja träldomens
missbruk.» Katarina tänkte sig dess slutliga avskaffande så, att
bönderna skulle befrias, när de stora godsen genom köp eller
arv bytte ägare, ty då »skulle folket bliva fritt inom loppet av ett
hundra år». Men på ett annat ställe medger hon dock vådan av
att »på en gång befria en stor del av folket».
I fråga om strafflagstiftningen röjde kejsarinnan då en rörande
änglamildhet, som förflyttar läsaren långt bort från Ryssland till
Utopias framtidsrike. »Erfarenheten lär oss, att i de länder, där
straffen äro milda, medborgarnas hjärtan röras lika mycket av
straffens mildhet som i andra länder genom deras grymhet. Varje
bestraffning är orättvis, om den inte är nödvändig för den allmänna
säkerheten. Straffa kan endast lagen, ej den enskilde efter
godtycke. Därför böra lagarna skrivas klart och tydligt. Före domens
avkunnande är ingen brottslig.»
Samma försiktiga ömsinthet röjer sig i fråga om häktningar.
Man bör vara varsam, då man häktar en för något brott
misstänkt människa. »Att sitta inspärrad under bevakning är redan
i och för sig ett straff, som är godtyckligt, enär det föregår
utslaget rörande den misstänktes fällande eller frikännande.»
Dödsstraffet måste naturligtvis vara högeligen motbjudande för denna
ryska Dikä, ty även här hade den där erfarenheten anvisat den
rätta vägen: »Erfarenheten visar, att tillämpningen av dödsstraffet
aldrig har gjort människorna bättre.» Men ett undantag med
mycket dunkelt innehåll och svävande gränser gjorde hon dock.
Dödsstraffet borde användas på den, som redan har blivit be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
