Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Katarina II och hennes »guldålder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KATARINA II OCH HENNES a GULDÅLDER».
111
rövad friheten, men ännu har kraft och medel att störa folkets
frid. * Och naturligtvis var hon emot allt slags tortyr, ty det
»strider mot det sunda förnuftet. Hela mänskligheten beskärmar
sig däröver och fordrar, att tortyren blir totalt utrotad. Den,
som pinas med tortyr, förlorar självmedvetandet, så att han ej
kan bekänna sanningen, och över huvud bör all kroppslig aga
avskaffas, som kan vanställa människokroppen».
I fråga om majestätsförbrytelser uttalade Katarina II i denna
vidunderliga »Nakaz» ädla och sunda sanningar, enligt vilka den
ryska regeringen, inberäknat henne själv, aldrig handlat, utom i
enstaka undantagsfall. »Muntliga yttranden och till och med brev
kunna icke tjäna som fällande bevismaterial, därest de icke äro
förknippade med handlingar. Ord äro ej fakta... Ofta kan en
tystnad vara mer straffvärd än frispråkighet.» Slutligen ogillas
förföljelser mot andra trosbekännare, mot raskolniker och kättare,
ty genom sådana förföljelser kunna »medborgarnas lugn, frihet
och välstånd lätteligen störas».
På detta konstiga machverk arbetade kejsarinnan två hela år
och strök själv mer än hälvten av manuskripten — utan förlust
för eftervärlden, vare sig man ser saken från social eller litterär
synpunkt. Detta samhällsprogram saknade ju allt samband med
det ryska folket och Rysslands historiska utveckling och var, i
stort sett, endast ett plagiat av västerländska skrifter. Två hundra
femtio paragrafer voro lånade från Montesquieus »De 1’esprit des
lois», ett hundra voro avskrivna ur italienaren Beccarias arbete
om brott och straff, och resten bar spår av andra sagesmän.
Kejsarinnan satte visserligen med väl spelad blygsamhet sin
litterära förtjänst i detta fall mycket lågt, men drog på samma gång
försorg om att Nakazen översattes på främmande språk, för att
världen skulle få bevis på Rysslands kulturella
utvecklingsmöjligheter under en så bildad monarks spira, och ett exemplar av den
tyska översättningen överlämnades till Fredrik II. Men hon fick
pröva på världens otack och på misskännande från sina egna
undersåtars sida. Nakazen förbjöds i Frankrike, där man då var
* Månne hon därvid tänkte på fallen Peter III och Ivan VI?!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
