Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Katarina II och hennes »guldålder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
126
ÅTTONDE KAPITLET.
kring Katarina den store (Jekaterina Velikij*). Även hon var en
äkta dotter av upplysningstidevarvet, och hennes lärdom övervann
till och med Fredrik II:s kvinnoskygghet. »Nu inser jag klart,
att det är endast bildning, som för med sig frihet, icke tvärtom.
Frihet utan bildning är anarki. Om de lägre klasserna i
Ryssland vore bildade, skulle de vara förtjänta av friheten.»
Dylika sofismer, helt visst då ärligt menade, måste klinga som
ljuvlig musik för Katarina II:s öron, och hon utnämnde furstinnan
Dasjkova till första president för den år 1782 grundade Ryska
akademien, ett motstycke till den ett par år senare efter samma
förebild instiftade Svenska akademien. Dasjkova invigde
akademien med ett festtal över ett onekligen tidsenligt ämne: »Vådan
av besticklighet». För resten uträttade akademien åtskilligt gott
i början av sin tillvaro. I stället för de förra notisbladen utgåvos
Acta Academiæ Scientiarum Imperialis Petropolitanæ; akademien
grundade »Sobesiednik ljubitelej rossijskago slova», vari
Fon-vizin, Derzjavin m. fl. medarbetade, samt publicerade en ordbok
och Lomonosovs skrifter. Ryska akademien indrogs emellertid år
1835, i det att den ingick som en särskild vitterhetsklass i
Aka-demija Nauk (Vetenskapsakademien) i Petersburg.
Något äldre i tiden och av helt annan art än furstinnan
Dasj-kovas intressanta, men icke alltid tillförlitliga memoarer är den
självbiografi, som till författarinna har furstinnan Natalia
Dolgo-rukova, dotter till fältmarskalken Boris Sjeremetev. Mot släktens
önskan gifte hon sig vid 16 års ålder med furst Ivan A.
Dol-gorukov, men redan tre dagar efter bröllopet förvisades han till
det avlägsna Berezov i Sibirien, där även Mensjikov och Österman
hamnade, och hon gjorde honom sällskap. Där föddes den förste
sonen, och sedan hennes make bortförts i fångenskap till en okänd
ort, där han avled efter förfärliga lidanden, skänkte hon livet åt
den andre sonen. År 1758 blev hon nunna i ett kloster i Kiev,
där hon dog såsom syster Nektaria.
Detta sorgliga levnadsöde har poetiskt behandlats av flera ryska
* Denna kvickhet (adjektivet har maskulin form) tillskrives prinsen av Ligne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
