Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den franska smakriktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FRANSKA. SMAKRIKTNINGEN.
147
Tämligen tidigt kom djurfabeln ock in i den ryska litteraturen
från österlandet. I Bysans funnos under medeltiden grekiska
översättningar från sanskrit och arabiska, och dessa hittade sedan
vägen till Ryssland genom de sydslaviska nejderna och från Polen.
Esops fabler funnos på ryska redan i det sjuttonde århundradet;
i slutet av samma sekel gjordes från tyskan en översättning av
de s. k. Lokmån-fablerna, och den redan nämnde Kopievitj tryckte
i Amsterdam år 1700 sina tolkningar av Esop och den homeriska
»Grodråttkampen».
Det torde ej kunna påvisas en enda rysk versmakare i det
adertonde århundradet alltifrån Kantemir och Tredjakovskij, som
ej diktat fabler, företrädesvis efterbildningar (av Esop, Gellert,
Lafontaine). Dessa fabler saknade dock mestadels den
ursprungliga friskheten och naiviteten och gingo i samma nötta hjulspår.
Fabeln om vargen och tranan (tranan, som befriat vargen från
ett ben i halsen och väntar sig läkararvode, men lönas med
hånfull otack) behandlades både av Sumarokov, Izmajlov* och
Krylov. Bland dessa fabeldiktare nämner litteraturhistorien Dmitriev,
till vilken vi längre fram återkomma, samt den från Sachsen
härstammande Chemnitzer, »gittenfervalter» (»hyttförvaltare»,
gruvinspektör), död såsom konsul i Smyrna 1784.
Rysslands ypperste fabeldiktare är emellertid Ivan Krylov, och
ehuru han dog först år 1844 vid 76 års ålder, hör han dock snarare
till Katarina ll:s än till Alexander I:s eller Nikolaj I:s tidevarv.
Född i Moskva, där fadern vistades såsom officer under
Puga-tjevska upproret, inträdde han på ämbetsbanan i Tver och fick
en anställning i statskontoret [Kflzennaja palatä) i Petersburg, tills
han odelat kunde ägna sig åt vitterheten. Hos Krylov fanns en
äktrysk blandning av lättja och lidelse. Han hade något av
Oblomov, den slaviske drönaren, i sig och var på samma gång
behärskad av en hejdlös spelpassion. Han hade också något
gemensamt med Ilja Bogatyr, varom han författade en operalibretto,
den typiske ryske bondehjälten, som satt stilla trettio år, innan
* Författade ock en »realistisk» sederoman »Eugen eller de fördärvliga
följderna av dålig uppfostran och umgänge».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
