Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den franska smakriktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
ÅTTONDE KAPITLET.
han kom sig för med något, ty det dröjde länge, förrän han fann
sin verkliga kallelse; men då fullföljde han den med en sällsynt
energi, utan att därför försumma eftermiddagssömnen och nattens
spelbord.
I det avseendet förblev Krylov ett äkta barn av Katarina II:s
tid, att han med sann humanitet och nitälskan för
folkupplysningen förknippade en reaktionärt verkande konservatism och misstro
mot allt nytt. Han grundade själv ett par satiriska tidskrifter och
hade ett tryckeri, som dock måste upphöra genom en av kejsar
Pavels första regeringsåtgärder, bestående i upphävandet av alla
enskilda tryckerier. Det Krylovska tryckeriets svanesång var
en översättning av »Les Amours du Chevalier de Faublas».
Som prov på Krylovs satir må anföras hans verser om
Knjazj-nin och dennes hustru, Sumarokovs dotter:
»Det många vägar finns, som gå till ärans krön.
Av eftervärlden fick Homer sin skaldelön.
Men Rifmokrad* sig själv berömt för dumma skarn.
Han fick sig en gemål, och hustrun — hon fick barn,
som på teatern jämt i tid och otid klappa
åt faderns stulna vers och ropa fram sin pappa.»
Men det var icke på detta område Krylov skulle skörda sina
ovanskliga lagrar. Han debuterade med en fabel om »Eken och
käppen»; Dmitriev fäste uppmärksamheten på hans talang, och då
Krylovs första upplaga fabler (23 stycken) utkom 1809, blev det
en storartad framgång. Få böcker ha rönt en sådan avsättning
i Ryssland som Krylovs fabler, ty de trängde djupt ned i det ryska
samhället och blevo lika omtyckta av de litterära finsmakarna som
av olärda och barn. För utlänningen är denna oerhörda
popularitet, som Krylov vann, svårfattlig, helst som åtminstone 50 av
hans 165 fabler på vers äro endast omarbetningar av Lafontaine
och äldre förebilder. Hemligheten låg däri, att Krylov var
nationell och behärskade det folkliga språket i ovanlig grad. Hans
bilder ur djurvärlden voro ej abstrakta allegorier, utan levande
* Rimtjuv, en anspelning på Knjazjnins plagiat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
