Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Derzjavin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DERZJAVIN.
157
Bakom denna dråpliga kulturskildring, som erinrar om den
första sången i Pusjkins »Onegin», vars hjälte ju var en produkt
av den franska »upplysningen», framskymta åtskilliga framstående
ädlingar i kejsarinnans omgivning. Man vet av dåtidens
memoarer, att Potemkin höll sig med en egen hovnarr (Mosse),
likasom ock greve Alexej Orlov Tjesmenski, den beryktade
slagskämpen. Greve Panin var stor vän av travtävlingar och hundar,
och hornmusik infördes i Ryssland av överjägmästaren Semen
Kirillovitj Narysjkin. Det tros ock, att Katarina II i sin saga
om tsarevitj Chlor skulle ha syftat på två henne närstående
personer: Felitsas stränge, dystre gemål Brjuzga skulle vara den
barske, korrekte furst A. A. Vjazemskij, den finansielle
överpro-kuratorn, och med den njutningslystne, gemytlige Lentiag skulle
avses Potemkin.
Efter denna satiriska samhällsbild — det långa poemets
glanspunkt — återgår författaren till att prisa Katarina II:s
hjärtevinnande mildhet och hennes fördomsfria uppfattning av etiketten.
Vid hennes bord törs man viska utan risk att bli misstänkt för
majestätsbrott; intet straff pålägges den, som vid skålen för
kejsarinnan ej tömmer en stor bägare i botten, eller den,
som i skrift vågar utelämna någon enda av hennes många
titlar eller råkar tappa hennes porträtt i golvet. Och inte ställer
Felitsa till något narraktigt dvärgbröllop eller bygger vanvettiga
ispalats!
Det inses lätt, vart allt detta syftar. Under Peter I:s och
Annas tid hade det ryska hovet roat sig med sådana burleska nöjen,
och för den minsta förseelse blev den brottslige eller misstänkte
bortförd till Hemliga kansliet. Utelämnandet av ett kejserligt
epitet betraktades då faktiskt som majestätsbrott. Hade Derzjavin
författat sin »Felitsa» tjugufem år senare, hade satiren mot
Annas regemente helt visst förblivit oskriven, ty då upprepades
dessa småaktiga förföljelser, likasom ock under Nikolaj I:s
regering, då Hemliga kansliet fått en värdig efterträdare i den
beryktade »Tredje avdelningen».
Den långa dikten avslutas med följande strof:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
