Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Komedien på 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
ÅTTONDE KAPITLET.
sin dotterdotter för att bon är för ung, än gör hon bugningar
med radbandet, än räknar hon upp de friare, åt vilka hon
hoppas kunna gifta bort sin dotterdotter utan att behöva betala
hemgift.»
Och om sig själv säger fru Chanzjachina åt Nepustov: »Var
god och betänk själv, om jag kan vara lugn till sinnes, om det
händer, vad som hände mig i dag I Jag hade lovat att före
aftonsången göra femtio bugningar för de helgonbilder, varmed
salig farmor hade välsignat min salig mor — Oud vare deras
själar nådig! Men knappt hade jag börjat, förrän jag får se
ammans son komma in och ställa sig mitt i rummet som en
demon. Jag sa’ åt honom: Gack hädan och hindra mig ej i mina
böner, usling! Men han föll på knä för mig och sa’ ingenting,
men stack ett papper i handen på mig och gick sin väg. Och
vad tror ni det stod skrivet på det eländiga papperet? Otäck
smörja! Sataniska påfund! Han dristade sig be om lov att få
gifta sig. Vilken rackare och dumbom! Han — gifta sig! Han
gjorde mig så upprörd, att jag glömde antalet bugningar och
inte visste, huru många jag hade kvar. Men jag gav honom
stryk och lät honom få på ryggen för sina giftastankar. Han
fick minsann lära sig att inte störa mig, då jag gör mina
bugningar för helgonen ...»
Mot dessa tre representanter av dåtida samhällslyten stå andra
figurer, som söka motarbeta dessa förvändheter med
förnuftsskäl. Bland dem är ock pigan Marfa, som talar som en bok
och gör de djupsinnigaste reflexioner. Den sista akten avslutas
med hennes visa ord: »Så går det till nuförtiden. Vi döma,
förlöjliga och baktala alla, men se icke, att vi själva äro värda
löje och sträng dom. När våra fördomar träda i det sunda
förståndets ställe, äro våra egna fel dolda för oss, och endast andras
försyndelser framträda. Vi se grandet i vår nästas öga, men ej
bjälken i vårt eget.»
I komedien »Fru Vortjalkinas namnsdag» (1772) gisslas på
liknande sätt ståndshögfärden och »gallomanien» (efterapningen
av allt franskt). Livegenskapens värsta skuggsidor beröras ock med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
