Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Komedien på 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
176
ÅTTONDE KAPITLET.
Katarina II icke kunde tåla. Skälet därtill låg nog icke blott i
hennes motvilja mot allt slags mysticism, utan ock däri, att hon
i frimurarna såg farliga konkurrenter till hennes filantropiska
popularitet och hemliga fiender till den upplysta despotismen. De
dramatiska utkasten »Den bedragne» och »Det antiabsurda
sällskapets hemlighet» förlöjliga frimurarnas hemlighetsmakeri genom
narraktiga parodier och vågade ordlekar: maz (salva) och mason
(frimurare), martinisty (en frimurarloge) och martysjki (markattor).
Av vida större intresse ur alla synpunkter är den parodi, som
Katarina II gjorde av Gustav III i sin komiska opera
»Göre-bogatyr Kosometovitj». Av svenska historien känna vi den alltmer
växande antagonismen mellan de båda regenterna omedelbart
före och under det svensk-ryska kriget 1788—90. I sina
förtroliga brev till Grimm, Potemkin m. fl. (däribland även till
grevinnan Bielke i Hamburg) uttalade sig Katarina II mycket
ringaktande och försmädligt om den svenske »sir John Falstaff»,
som hon nog i själ och hjärta både hatade och fruktade. Bland
hennes franska proverb, som spelades på Eremitage-teatern 1788,
förekommer en bagatell »Les voyages de M. Bontemps», som
syftar på den svenske konungen. Betjänten Crispin skryter med
sin herres underbara resor till främmande land, »där man gör
natten till dag och dagen till natt; där det är varmt om vintern,
men kallt om sommaren; där det finns oxar och kor, men inga
kalvar; tuppar och hönor, men inga ägg». M. Bontemps har
utfört märkliga bragder, förföljt osynliga fiender och utkämpat
segerrika sjöslag i en båt med två master och en åra, men till
sist förlorat allt på Faraos ödsliga slätt och hemsökts med
kravbrev från London, Venedig, Rom och Tyskland. Slutorden
lyda, att skepparhistorier kunna vara hur befängda som helst, ty
de kunna inte kontrolleras och måste därför tagas på god tro.
»A beau mentir qui vient de loin.-» (»Wenn jemand eine Reise
thut ...»)
Samma satir utvecklades vidare i operan »Gorebogatyr»,
vartill verserna skrevos av Chrapovitskij och musiken av Martini.
Uppsättningen blev lysande — dekorationer och balett kostade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
