Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Komedien på 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMEDIEN PÅ 1700-TAI.ET.
183
vardagliga livet. En livegen hos greve Jaguzjinskij, Matinskij(
visade så goda dramatiska anlag, att han fick göra en
studieresa till Italien, och författade mycket populära sångspel. För
den stora massan inrättades också en friluftsteater vid Mojkan
i Petersburg, och där måtte det ha gått lustigt till. På parketten
var det ett ständigt bråk och skratt, som överröstade
representationen; i logerna knäpptes nötter, och i korridorerna slogos
kuskar och betjänter. De omtyckta aktörerna gingo under
mellanakterna omkring med håven, men dåliga skådespelare måste hålla
till godo med ruttna äpplen och slikt.
Vasilij Majkovs litterära betydelse ligger emellertid däri att han
var grundaren av Rysslands komiska epopé. Född 1728 på en
lantegendom nära Jaroslavl (död 1778), fick han en dålig
uppfostran och inträdde 1748 i det Semenovska regementet, vars
officerskår då stod i rykte för sitt höga, lättsinniga levnadssätt. Sina
erfarenheter och iakttagelser från huvudstadens sämre nöjesliv
samlade han i hjältedikten »Jelisej eller den förtörnade Bacchus»,
vars litterära förebild var den kvicke fransmannen Scarrons
»Typhon» och »Roman comique». Ämnet är plumpt och tonen är
frivol, men poemet är onekligen kvickt, versen elegant och
hjältediktens allmänna bakgrund saknar icke ett visst kulturellt värde
såsom tidsskildring. Och trots alla högst intima och naturalistiska
situationer förskonas läsaren ändå från den vidriga råhet, som
kännetecknade hans samtida Barkov*. Epopén begynner:
»Jag sjunger bägarns klang och hjälten, som vid glaset
berusad vart och dyrt fick plikta för kalaset.»
Bacchus har blivit ond på de ryska vinhandlarna därför att de
höjt priserna på sina varor, med den påföljd att folk berusar sig
mindre än förr av »öl och mjöd». Han besöker i fastlagsveckan
* Barkov var en prästson, som relegerades från Petersburgs universitet, blev
anställd som Akademiens korrekturläsare och söp ihjäl sig vid 35 års ålder.
Han var en talangfull poet och god översättare. Hans litterära ryktbarhet
(>barkovstjina>) ligger emellertid i hans rentav pornografiska dikter, som
cirkulerade i avskrifter. Manuskripten till denna smutslitteratur förvaras i k.
biblioteket i Petersburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
