Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Komedien på 1700-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes bror, svinavlaren Skotinin, är den enda verkligt lustiga
personen i denna allvarsamma komedi. Han slåss allt emellanåt
med sin kära syster och vill gifta sig med den föräldralösa Sofia,
som upptagits i huset, därför att det lär finnas så präktiga svin
i hennes by. »Jag tycker om svin, kära syster! Hemma hos
mig är det så duktiga svin, att det inte finns en enda sugga,
som inte är ett helt huvud högre än vi alla tillhopa.» Men då
Sofias rike onkel från Sibirien, den genomhederlige, men mycket
snusförnuftige Starodum, en man av den gamla goda stammen,
plötsligt uppenbarar sig, vill Prostakova få sin Mitrofanusjka till
Sofias make och söker med våld genomdriva sin plan. Sofia
älskar emellertid den unge officern Milon, och det hela slutar
med att godset ställes under statskontroll på grund af fru
Prostakovas grymhet och dåliga förvaltning. Alla vända nu den elaka
godsfrun ryggen, och då hon sätter sitt sista hopp på sin
bortskämda pojke, svarar han med sitt fräcka, idiotiska leende: »Låt
mig vara i fred, matusjka! Var inte så efterhängsen!...»
Denna slutreplik är dråplig, och i »Nedorozl» har Fonvizin
höjt sig till en nästan tragisk komik, som söker sin like i
sjuttonhundratalets ryska dramatik. Stycket väckte ett ovanligt
uppseende, och Potemkin uttalade vid premiären de ofta citerade
orden: »Dö, Denis, eller skriv icke mer komedier!» Och
Fonvizin följde rådet — »Nedorozl» vart hans andra och sista
lustspel. Men han skrev åtskilligt annat, som har mycket av
historiskt och psykologiskt värde.
Fonvizins utveckling är karakteristisk för tidevarvet. Han
begynte som »upplysningsfilosof», lättsinnig i sitt leverne, spirituell
och sarkastisk i sitt författarskap, och lekande med liberala idéer
i kejsarinnans egen stil, men han slutade som ångerfull pietist
och ortodox reaktionär. Han var i dubbel mening en
föregångare till Gogolj, skaparen av »Revisorn», Rysslands allra
roligaste och mest satiriska komedi.
Ett av Katarina II:s litterära påhitt var att leka blindbock med
sina undersåtar genom att inkognito polemisera om ditt och datt,
och vederbörande fingo naturligtvis icke låtsas om att de kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
