Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Frimurare och fritänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
ÅTTONDE KAPITLET.
gymnasium och universitet, men ehuru han var både intelligent
och välartad, blev han — i likhet med sin kamrat Potemkin — efter
tre år relegerad för lättja och försumlighet. Vid 16 års ålder
inträdde han i militärtjänst, tillhörde det Izmajlovska regementet,
som deltog i statskuppen den 28 juni 1762 under befäl av greve
Razumovskij, och stod på vakt vid en bro, som slagits över
kasernens löpgrav, då Katarina II med greve Alexej Orlov kom för
att mottaga trohetseden. Han blev då befordrad till underofficer
och fick deltaga i 1767 års »lagberedning», ty det var ont om
bildat folk då för tiden. Om man får tro kejsarinnans
statssekreterare Orabovskij, fanns det inom den dåvarande
högaristokratien endast två personer, som kunde skriva sitt modersmål
felfritt: greve Bezborodko och furst Potemkin.
Efter att ha tagit avsked från krigstjänsten (1768) kastade sig
Novikov in i det litterära livet och utgav under åren 1769—74
tre satiriska tidskrifter, »Humlan» (Truten), »Målaren» (Zjivopisets)
och »Penningpungen» (Kosjelek), vilkas udd indirekt riktades ända
mot tronen. Katarina utgav nämligen 1769 tidskriften »Lite av
varje» (Vsiakaja Vsiatjina), för vilken en viss Kazitskij skyltade
som utgivare. Men det var nu icke Kurbskijs och Groznyjs tunga
klubbor och påkar,* som mötte varandra, och icke heller det
menlösa replikskiftet mellan den dilettantiska kejsarinnan och den
smidige Fonvizin. Här var det en självständig författare, som
doppade sin spetsiga penna i Addisons och Steeles bläckhorn för
att tränga till roten av den ryska samhällssjukan — livegenskapen
och falheten.
Stundom var satiren av relativt harmlös och endast löjeväckande
art, t. ex. då man läser sådana annonser som dessa: »I en viss
domstol behövs tio pund rättvisa» eller »En nyligen befordrad
vojevoda säljer, på grund af flyttning till den nya platsen, sitt
samvete. Hugade spekulanter behagade söka honom här i staden.»
Men i många andra fall kvävdes det komiska alldeles av den
ten-densiösa indignationen. Om en viss Zmjejan heter det, att han
åker omkring i staden och uppfordrar alla att vara stränga mot de
* Se del. I, kap. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
