Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Frimurare och fritänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMURARE OCH FRITÄNKARE.
197
livegna, så alt dessa måtte bli rädda för herremännens blickar,
där de gå hungriga och nakna, ty »det är endast grymhet som
kan hålla dessa vilddjur i tukt och lydnad».
Här framträder sålunda oppositionen mot livegenskapen ohöljt.
Ännu skarpare yttrar sig denna samhällssatir i teckningen av herr
»Bezrazsud» (= den vettlöse). Bezrazsud blir sjuk av tvivel
och börjar få klart för sig, att bönderna inte äro människor, och
han handlar i enlighet därmed. Han tilltalar dem aldrig och
be-värdigar dem ej ens med en vink, då de på österländsk sed
kasta sig framstupa på marken. Ty han tänker: ’Jag är herre,
de äro mina slavar och skapta för att under allt slags elände
arbeta dag och natt för mig. De måste fullgöra min vilja och
darra för min blick.’ De arma bönderna kunna därför ej älska
honom som sin fader, utan frukta i honom sin tyrann. De våga
ej ens tänka, att de ha något eget, ty »detta är icke mitt, utan
Guds och husbondens».
Detta skrevs ungefär samtidigt med att teaterpubliken
applåderade åt en Majkovs herdeidyller om lantlig trevnad och åt
sminkade aktörer i granna nationaldräkter, sjungande:
»Fria tjänare vi heta
under dig — vår barin, far.»
»Bezrazsudnij!» — utbrister författaren efter denna satiriska
sedeskildring — »vet du icke, att det är större likhet mellan dina
trälar och människor än mellan dig och en människa?» Såsom
botemedel åt Bezrazsud föreslås, att han två gånger om dagen
skall studera — benknotor av herremän och bönder, tills han
anatomiskt kommer underfund med den sociala skiljaktigheten.
I »Målaren» är Novikovs satir en direkt fortsättning på
Kante-mirs — ett halvt århundrade skilde de båda männen åt, och ändå voro
samhällslytena nästan desamma som förut. »O, lycksaliga tider
då man kunde bli poet utan att vara läskunnig! Några, som
kalla sig den nya smakens skriftställare, försäkra visserligen, att
till varje litterärt alster behövs det förstånd, lärdom, kritik,
omdömesförmåga samt kännedom om det ryska språket och dess
grammatikaliska regler. Blygens, mina herrar stränga domare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
