Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Frimurare och fritänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMURARE OCH FRITÄNKARE.
201
skriken arma varelser! Framfören edra klagomål! ... O sol,
du som lyser med dina frikostiga strålar, gläns på dessa
olyckliga! ...»
Sådana avslöjanden och anklagelser kunde icke vara täckeliga
för författarinnan av sagan om prins Chlor. Den beska satiren
måste såra kejsarinnan både politiskt och rent personligt, ty här
var det icke längre en lek med ord och smickrande fraser, utan
en allvarlig kritik av hela systemet. Och då hon i tidskriften
»Lite av varje» polemiserade med Novikov, drog hon det kortare
strået, ty Novikov blev ej svaret skyldig och svarade i sträng ton.
En gång hade »Humlan» utpekat en förnäm dam, som stulit i
en bod. Köpmannen, som ej ville eller vågade göra sak därav,
hade uppsökt den klåfingriga frun för att få igen det stulna, men
måste gå med oförrättat ärende. Katarina II, vars anonymitet
lätt genomskådats, hade tagit tjuven i försvar med följande sofistik:
»Alla förnuftiga människor måste tillstå, att endast Gud är
fullkomlig. Alla dödliga hava aldrig varit utan svagheter, och därför
bör man vara hänsynsfull och överseende med nästan.» Men
Novikov svarade härpå, att stöld icke är ett lyte och att man ej
finge ta hänsyn till börd eller stånd, om det gällde
straffrättsliga ting.
Alla andra tidskrifter, så när som på en, ställde sig i denna
sak på Novikovs sida, vilket naturligtvis retade kejsarinnan ännu
mer. Men Novikovs trenne tidskrifter nedlades mycket snart, den
ena efter den andra, och ehuru inga bevis föreligga, har man all
anledning tro, att denna brist på uppmuntran var att söka icke
hos publiken, utan hos regeringen, som hade många öppna och
hemliga medel att nedtysta obehagliga röster. Missmodig med
sina erfarenheter från Petersburgs publicistiska värld, flyttade
Novikov till Moskva (1779), där han ägnade sig åt praktisk
välgörenhet och folkupplysning.
Moskva rönte under senare delen av det adertonde århundradet
ett nytt uppsving, och trots den petrovska periodens alla försök
att göra den nya huvudstaden vid Neva till en andlig metropol,
förblev dock Moskva den kulturella härden för den tongivande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
