Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Frimurare och fritänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
ÅTTONDE KAPITLET.
mycket ringa antal hästar och hornboskap bekräftade, huru stora
bristerna äro hos dessa varelser, som borde utgöra hela rikets
välmåga och storhet. Jag lämnade ej en enda by utan att höra mig
för om orsakerna till böndernas fattigdom, och då jag erfor deras
svar, fann jag alltid till min stora sorg, att deras egendomsherrar
själva voro skulden därtill. O, Mänsklighet! Dig känner man
icke på dessa orter. O, saliga dygd, kärlek till nästan! Du
brukas till ondo. Dessa stackars slavars jordägare visa sig mer
ömsinta om sina hästar än om människor.»
Härpå beskrives en särskild by, som kallas Razzorennaja (= den
förfallna). »Den är belägen på en låg, sumpig mark och består
av ungefär tjugu gårdar, hopgyttrade, omgivna av vissnat
flätverk och täckta med halm. Vilket olyckligt offer, vigt åt
lågornas glupskhet på grund av herrarnas snåla oginhet! Stugor eller,
rättare sagt, förfallna kyffen erbjuda för den resandes syn en
människotom nejd. Gatorna äro fulla av smuts, dy och allt slags
orenlighet, som torkar blott om vintern. Vid inträdet i en sådan
koja mötte mig en bedrövlig anblick. En förpestad luft, ett
olidligt kvalm och surrandet av otaliga flugor drevo mig ut, men
snyftningarna av tre småbarn höllo mig tillbaka. Jag gick fram
till korgarna, som voro fastsatta med videgrenar på stänger. Där
lågo småttingarna utan tillsyn. Den ena hade tappat sugnappen,
den andra hade borrat ner ansiktet i den halmstoppade kudden,
överdragen med grovt lärft. Han var blåsvart i synen och skulle
ha kvävts, om ej snar hjälp kommit. Den tredje låg halvnaken
i lösa blöjor och plågades av flugor på hela kroppen. Halmen
stack honom, och han upphävde genomträngande skrik.»
»Grymhjärtade tyrann!» utbrister författaren efter denna
verklighetsteckning. »Du, som tar från bönderna det dagliga brödet
och den sista arbetsrasten, se vad dessa späda barn behöva!
Den ena pilten har händer och fötter bundna, men frambär han
klagomål däröver? Nej, han tittar lugnt på sina bojor. Vad
begär han? Endast den oundgängligt nödvändiga födan. Den
andra ungen bara snyftar och ber, att man ej skall beröva honom
livet. Den tredje ber blott att slippa bli pinad i onödan. Ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
