Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Frimurare och fritänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMURARE OCH FRITÄNKARE.
217
redogjorts i kapitlet om det ryska dramats uppkomst, är det ännu
brukliga tittskåpet, rajek, vars ursprungligen bibliska innehåll snart
nog avlöstes av mycket världsliga scener, närmast avsedda att roa
den skådelystne bonden med burleska anspelningar på lantlivet.
I ett av dessa tittskåp från adertonde århundradet förevisades med
förklarande text, huru en bonde med ett vedlass hann upp en
framför gående adelsman, och då denne ej aktade på bondens
maning att gå ur vägen, knuffade vagnen till adelsmannen, så
att hans kappa slets sönder. Då bonden ej ville betala skadestånd,
blev han stämd inför domstol, men teg där envist, så att domaren
höll honom för dövstum. När adelsmannen då inföll, att han
tydligt hört bondens varningsrop, anmärkte domaren: »Vad har
ni då att beklaga er över? Bonden hade ju varnat er!» Och
målet slutade så, att bonden vann, men adelsmannen tappade. —
I en tid, då den livegne var alldeles rättslös gentemot jordägaren,
torde musjiken med bävande förtjusning och ett tyst leende i
sitt tjocka skägg ha blickat in i denna underbara sagovärld, där
rättvisan segrar till och med vid en rysk domstol.
En annan, mer burlesk scen, vars sociala satir har en vass udd,
hette »Oxen som ville vara slaktare». Då oxen skulle slaktas,
knuffade han ikull sin bödel, tog yxan, högg av honom händerna,
hängde honom med benen i vädret och »slet tarmarna ur
inälfvorna». Detta naturalistiska drama, vars allegoriska innebörd
helt visst uppfattades av sin publik, torde ha varit ganska spritt
på det ryska bondlandet, ty i början av 1840-talet förbjödo
myndigheterna på det strängaste »Oxen som ville vara slaktare».
Även andra allegorier, ofta med bilder ur djurvärlden, voro i
svang från och med 1700-talet, t. ex. scenen om fåret, som
befallde herden att klippa sig — en anspelning på adelsmännens
sedvänja att låta klippa av håret på de livegna, som skulle bliva
rekryter. En annan scen visar det ovanliga skådespelet, att en
tiggare ger en slant åt rikemannen — en antydan om adelns
utpressningar. Dessutom förekommo bilder, som förlöjligade den
brutala osedlighet, vartill de nöjeslystna adelsmännen ofta gjorde
sig skyldiga mot sina kvinnliga »själar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
