Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Frimurare och fritänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
ÅTTONDE KAPITLET.
Från guvernementet Archangelsk har man ock lyckats uppteckna
en hel bondekomedi om t>Den lurade barin». Den förnäme
godsägaren är på bjudning hos en köpman och undfägnas med
brännvin, som utklädda bondpojkar slå i. Då barin frågar, om
alla äro nöjda eller om det finnes några tvister att slita,
arrangeras en burlesk rättegång, varunder både kärande och svarande
överösa varandra med okvädingsord. De skyldiga utlämnas åt
profossen, som slår dem med en rem. Härpå köpslå
adelsmannen och köpmannen om några till kreatur utklädda pojkar, och
köpmannen fordrar för en oxe »100 rubel kontant och 40 tunnor
torkade kackerlackor». Slutligen säljer han även människor, och
med denna grova satir över livegenskapen avslutas den burleska
komedien.
Vad den äkta lyriska folkvisan beträffar, har det historiska
materialet så gott som utrotats, och man känner av denna stilart
hittills ingen äldre folkdikt, riktad mot livegenskapen, än från
Katarina II:s regeringstid. I en folkvisa »Drängarnas jämmer»
(Plaij cholopov) heter det bland annat: »Ve oss, bönder, som
måste träla för våra herrar! Ej veta vi, huru vi skola göra
de grymma till lags, och även om någon tjänar lika flinkt som
en vass lie, får han dock lika mycket välvilja som morgondagg.
Bättre är oss att leva i mörka skogar än att stå inför dessa
tyranner, som blicka vilt på oss och förtära oss så som rost fräter
på järn. Den rena rågen säljes åt köpmännen, men åt oss ger
man agnar som åt svin.»
Och år 1787 fanns hos furst N. S. Dolgorukov en livegen,
som i en efterlämnad dikt upptecknat sina sorgliga levnadsöden
— en i sin naiva enkelhet gripande kulturbild. I otympliga,
orimmade versrader berättar han, huru han tjänat tretton år utan
att få något timligt gott eller ära eller ömhet, ty »fursten
vredgades alltid utan reson», straffade sina underhavande utan
för-skyllan och förbjöd dem att roa sig om nätterna på dans- och
dryckesgillen. Slutligen kunde bonden inte härda ut längre, utan
flydde »till ett främmande håll, till svensk jord», där han
tillbragte två år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
