Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Frimurare och fritänkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIMURARE OCH FRITÄNKARE.
221
Härvid satte fén en ring på Tsarens hand, och nu vart allt
förfärande klart för honom. »Hans dräkt tycktes honom som
besudlad med blod och genomdränkt av tårar. Vid hans fingrar
klibbade utrunnen människohjärna, och hans fötter stodo i dy.
Hans hovmän riktade på honom blickar fulla av lömskhet,
avundsjuka och hat. Den till kriget utsände överbefälhavaren drunknade
i njutningar och nöjen. (Detta torde vara en anspelning närmast
på Potemkin och lär särskilt ha förbittrat kejsarinnan.) Soldaterna
livnärdes sämre än kreatur, och mer än hälvten dukade under
för befälets stränghet och vårdslöshet. Statskassan var i händerna
på föranstaltare av lustbarheter, och höga krigsvärdigheter voro
icke tecken till tapperhet, utan till fegt kryperi ... Det förtryckta
folket led nöd, och Tsarens nåd förvandlades till en handelsvara,
som kom de rikare till godo, och alstrade endast bedragare,
hycklare och komedianter ...»
Denna skräckfulla drömbild, en av den ryska litteraturens
skoningslösaste satirer, var det adertonde seklets hemska epilog och
gav ett varsel om den stora kamp, som Sanningen i det följande
århundradet hade att utkämpa med inrotade fördomar och
nedärvda orättvisor. Kampen blev ytterst seg, ty motståndet mot
sanningen och rättvisan var fruktansvärt starkt. Men Radistjevs
ande fortlevde och alstrade många skalder, tänkare och
frihetsmartyrer, som äro prydnader för den ryska kulturhistorien och
nämnas i den allmänna världshistorien. Och allt ifrån
deka-bristernas vanmäktiga resningsförsök ända till Tolstojs
fridsevangelium och Gorkijs obändiga samhällstrots ljuda som en väckande
lösen genom det nittonde seklets sanningssträvanden Pusjkins
oförgätliga ord:
»Jag i Radistjevs spår till frihet mäktat liva
och ömmat för de armes nöd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
