Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det nya århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klostrets trapeza (refektorium). Han byggde även ett härbärge
för kvinnor, men det förvandlades snart till bordell, och den
fromme Fotij måste erkänna: »Det är farligt för kvinnor att
vistas länge i munkkloster; ett sådant levnadssätt är ej Gudi
täckeligt, och bönerna varda då ej till gagn.» Dessutom byggde
han ett sjukhus för besatta, men där hamnade bland andra en
dansös från en huvudstadsteater och kom mycken förargelse åstad.
En annan dåtida präst, som erinrar något om nutidens
beryktade fader Joann av Kronstadt, var Feodosij Levitskij, som
vann kejsarens bevågenhet genom sina profetior om den yttersta
domens omedelbara förestående. Han utvisades emellertid från
Petersburg 1824, därför att han i den stora, både av Pusjkin
och Mickiewicz besjungna Neva-översvämningen[1] såg ett himlens
straff för regeringens obotfärdighet. På sitt nya verksamhetsfält
i Balta i Podolien råkade han ut för en förlupen soldathustru,
som påstod sig vara en från Kiev utvisad abedissa Taisija. Hon
kunde varken läsa eller skriva, men lyckades ändå inbilla
Feodosij, att hon i själva verket vore storfurst Konstantin Pavlovitj’
frånskilda gemål Anna Fedorovna av Sachsen-Koburg. Då polisen
upptäckte det grova knepet, förvärrade han sin sak genom att
ta henne i försvar och entledigades från sin befattning.
Det var slika bedragare och självbedragare, som på sistone
allt mer och mer förvillade och omtöcknade Alexander I:s hjärna.
Härtill kommo diverse utländska inflytanden — att särskilt nämna
baronessan Barbara Julie Krüdener, f. Vietinghoff, författarinnan
till den sentimentalt svulstiga romanen »Valérie».[2] Med henne
hade han blivit bekant i Heilbronn redan 1815; ett par år
senare flyttade hon till Ryssland och dog där samma år som den
arme kejsaren, vars senaste år alltmer förmörkades av dyster
oro, som drev honom på ständiga resor. Hans
regeringshistoria sammanfattades av Pusjkin i följande sarkastiska minnesruna:
»På resor ständigt drog han.
I Taganrog — där dog han.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
