Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det nya århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men under tiden sköttes Rysslands inrikespolitik av den
beryktade Alexej A. Araktjejev (d. 1834), stamfader för alla dessa
militäriska parvenyer och byråkratiska korpraler, som under nittonde
århundradet länkat Rysslands öden ända fram till Plehve-Bobrikov,
och förebilden för den burleske despoten Ugrjum-Burtjejev i
Saltykovs samhällssatir »En stads historia». Då hans f. d.
älskarinna, den sextioåriga hushållerskan Minkina, blivit ihjälslagen i
Gruzino 1820 av en köksdräng, därför att hon av svartsjuka
pinade pigorna på alla upptänkliga sätt, blevo mördaren och
hans förmenta medbrottslingar godtyckligt dömda till 175 spön
och straffarbete på livstid. Med Araktjejevs namn är den
bedrövliga institution förknippad, som kallas poselenija vojennyja,
militärkolonisationer.
Sådana av soldater tvångsvis organiserade bysamhällen hade
redan funnits i Ryssland såsom ett slags militärgräns mot det
tatariska Krim i sjuttonde århundradet samt under tsar Peter i
Ukrajna, under Elisabet vid Volga och under Katarina II i
Kaukasien, liksom ock i de forna svenska besittningarna under
Peter I. Denna idé återupptogs av Alexander I såsom en
ersättning för lantvärn och landstorm, och ehuru den var mycket
dyrbar att realisera och ej gav tillräcklig garanti, hade kejsaren
föresatt sig att sätta den i värket, om också »vägen från
Petersburg till Tjudovo (i guv. Novgorod) skulle beläggas med lik».
Det första försöket gjordes 1810 i Mohilev, varifrån de bofasta
bönderna förflyttades till södra Ryssland. Många dogo på vägen
av hunger och köld. År 1816 upprepades experimentet i
Novgorod under ledning av Araktjejevs adjutant Martos. Godsägarne
tvungos att utlämna jord, och i regeln skulle de få fyra
femtedelar av den exproprierade jordens taxeringsvärde. De ogifta
kolonisationssoldaterna nödgades gifta sig med bondflickor på
orten; de fingo redskap, kreatur och utsäde av kronan. Deras
barn uppfostrades av underofficerare i religion och innanläsning;
mellan 12 och 17 år sattes de i yrkeslära, stuckos sedan in i
ledet och fingo vid 45 års ålder en liten pension med ett torp.
Det blev sålunda ett kasernliv på bondlandet, men utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
