Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det nya århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och att Greklands och Roms förfall berodde på helt andra
orsaker än vetenskapens utbredning. Han hade en stark tro på
lärdomens goda moraliska inflytande och ville, att alla välbärgade
medborgare med adeln i spetsen borde understödja skolor, enär
statsfinanserna ej försloge. Han svärmade till och med för
populär-vetenskapliga föredrag vid Moskvas universitet (en plan
som realiserades först 1905), ehuru han mot slutet av sitt liv
avrådde från anläggandet av nya statshögskolor.
I de moraliserande skrifterna »Brevväxling mellan Melodor och
Filaret» samt »Dialog om lyckan» (1794) framlyser Karamzins
konservativa rädsla för upplysningstidevarvets politiska
konsekvenser och för revolutionens vådor. Melodor misströstar om
framåtskridandet, när han blickar på det röda sekelslutet:
»Upplysningens århundrade! Jag känner ej igen dig — i blod och
brand, mord och skövling. Upplysningens fiender triumfera.»
Han anar en framtid, då vetenskapens tempel skola vara
störtade och dess ljus släckta, även om enstaka gnistor räddas under
askan. »Allt är en illusion, ett kretslopp, som leder tillbaka till
barbari.» Men Filaret tröstar honom med det svävande
argumentet: »Tro på den gudomliga försynen!» Och då Melodor klagar
över den svunna lyckan, genmäler Filaret, att lyckan, d. v. s. en
ständig tillfredsställelse jämte frånvaro av sorg eller saknad, strider
mot naturens lagar, ty därigenom skulle människan förslappas.
»Sorg är för själen vad sjukdom är för kroppen, och tiden
läker alla sår... Gracernas blommor smycka varje stånd. Den
upplyste jordbrukaren, efter arbete och mödor vilande i det
mjuka gräset med sin ömma maka, avundas ej den yppige
satrapens lycka...»
I en uppsats om »Fosterlandskärlek och nationalstolthet» (1802)
utvecklade Karamzin för första gången i Ryssland — efter
Krizjanitj — patriotismens idé och historiska utveckling. Lika
naturlig som den fysiska kärleken till jordtorvan, hemmet, klimatet
är den moraliska patriotismen, d. v. s. kärleken till landsmän
(vilket ju Tolstoj förnekar). Men härtill kommer den politiska
patriotismen på grund av fosterlandets ära och välgärningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
