Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det nya århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskilt för ryssarna genom kampen mot tatarer och polacker
samt deras mottaglighet för civilisation. Men en blind beundran
för det utländska är lika klandervärd som ringaktningen av det
inhemska.
Märkligast av Karamzins skrifter är emellertid hans till
kejsarinnans syster Jekaterina Pavlovna 1811 adresserade memorial
»Om det gamla och nya Ryssland» med motto: »Detta är icke
smicker från min mun.» Och det var det ej heller. Det var
en djärv, från konservativ synpunkt konsekvent kritik av det
adertonde århundradets politiska hållningslöshet och nyhetsmakeri,
och dess udd riktades uppenbart mot Speranskijs liberalism.
Dess försvar för autokratien är en direkt fortsättning på
Krizjanitj’ äktryska statslära:
»Den, som tror på försynen, ser i en dålig självhärskare
endast den gudomliga vredens gissel. Fördragen därför en sådan
likaväl som storm, jordbävning, farsot och andra förfärliga, men
sällsynta fenomen! Ty under loppet av nio sekler ha vi blott
haft två tyranner... Jag tror ej på lagar, varom sirener sjunga
omkring tronen. I Ryssland är gosudaren den levande lagen;
hos honom förenas all myndighet, och styrelsen är faderlig,
patriarkalisk. Tsaren dömer och straffar såsom en familjefader,
utan protokoll. Stränghet är utan tvivel obehaglig för ett känsligt
hjärta, men nödvändig. Giv frihet åt människorna och de skola
slå blå dunster i ögonen på dig.»
»Rysslands äldre historia tenderade till envälde, och
tatarförtrycket underlättade tsarernas strävan till den absolutism, som
ensamt kan grunda rikets inre kraft och yttre makt. I mitten
av det elfte århundradet hade Ryssland varit ej blott ett vidsträckt
rike, utan ock det mest bildade i jämförelse med andra(!); men
förfallet inträdde genom systemet med delfurstar... Tsar Peter
var utan tvivel stor, men han skulle kunnat höja sig ännu mer,
om han hade funnit medel att upplysa ryssarnas förstånd utan
men för deras borgerliga dygder; om han ej upphävt
patriarkatet, och om han ej gått för brutalt och brådskande till väga.
Därvid bröt han ned den självaktning, som är villkoret för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
