Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det nya århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortfarande utgör ett av de största hindren för framåtskridandet
i västerländsk mening. En Gud, en tsar, ett folk! För det
oinskränkta tsardömet måste sådana rådgivare som Karamzin vara
mycket täckeliga såsom ett uttryck för den folkliga åsikt, som i
autokratien såg en underpant på Rysslands politiska storhet.
Ryssland vore ett säreget rike och en särskild nationalitet, olikt
det övriga Europa. Europa är stolt över sina många
trosbekännelser, författningar, tryckfrihet och kulturella institutioner,
men allt detta vore blott villfarelser, en frukt av franskt
fritänkeri! Ryssland skulle gå fritt från dessa förpestande inflytanden
och få en särskild framtid genom att bliva sina traditioner troget,
genom att bevara de folkliga dygderna, sin kristliga fromhet och
sitt oinskränkta förtroende till överheten. Även livegenskapen
vore en patriarkalisk tradition, ty »en god egendomsherre värnar
böndernas intressen bättre än de själva». Och de högre
undervisningsanstalterna borde endast sörja för att vetenskapen
bibringar det gagneliga och genom sträng censur utestänger allt,
som kan leda till fördärvlig klokskap.
M:me de Staël ger i sina spirituella ryska resebrev (»Dix ans
d’exil») följande träffande bild av det ryska samhället 1812: »Största
delen av den ryska aristokratien uttrycker sig så vackert och
fint, att man första gången föres bakom ljuset rörande graden
av dess intelligens och kunskaper. Men det stannar vid början,
vid ansatsen. I Ryssland är man ej van att tala ur djupet av
sin själ. Ryssarna hava hittills varit så rädda för sina härskare,
att de ej kunna vänja sig vid den förnuftiga frihet, som de hava
Alexander I:s karaktär att tacka för. Bildningen är ännu för
föga utbredd att kunna alstra en allmän mening. Man
intresserar sig mer för fakta än för idéer. Dessutom är varje stark
tanke mer eller mindre vådlig vid hovet, där man är misstrogen
och avundsjuk på varandra. Det österländska tigandet förvandlas
hos ryssen till vackra ord, som aldrig tränga till sakens kärna.
Av vanan att vara absoluta herrar över sina bönder vilja
adelsmännen, att monarken i sin ordning skall vara allsmäktig för
att upprätthålla despotismens hierarki.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
