Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryske nationalskalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reflexioner. Först i avslutningskursen kan man kallblodigt påvisa
skillnaden i folkkaraktärer; man behöver därför ej förfuska eller
vanställa de republikanska doktrinerna, ej heller fördöma mordet
på Cæsar för två tusen år sedan, utan man bör framställa
Brutus såsom hämnaren och värnaren av fosterlandets
grundinstitutioner, men Cæsar såsom en äregirig rebell. Över huvud böra
de republikanska idéerna ej förvåna skolynglingarna vid deras
inträde i den stora världen eller hava nyhetens lockelse för
dem... Rysslands historia, som hittills varit mycket försummad,
bör läsas enligt Karamzins ’Istorija Gosudarstva Rossijskago’,
ty det är ej blott ett alster av en stor skriftställare, utan ock ett
stordåd av en ärans man.»
Den pedagogiske skalden medger dock själv till sist, att hans
arbete är tämligen värdelöst och omoget. »I medvetandet av
det bristfälliga i dessa flyktigt nedskrivna anmärkningar om ett
så viktigt ämne skulle jag aldrig självmant ha dristat mig att
framlägga dem till regeringens beprövande, om icke min önskan
att med nit och uppriktighet rättfärdiga den oförtjänta allerhögsta
ynnesten nödgat mig att fullgöra det uppdrag, som anförtrotts
åt mig. Uppmuntrad av hans majestät kejsarens första yttring
av intresse för mig, beder jag underdånigst, att Han täckes låta
mig förelägga Honom mina tankar om ämnen, som äro mig mer
bekanta och stå mitt hjärta närmare.» Han hade sålunda en ej
obefogad misstanke om att hans kompromissande mellan det
sunda omdömet, den verkliga övertygelsen och en undersåtlig
fruktan att väcka höga vederbörandes misshag skulle
genomskådas, och misstanken var ej ogrundad, ty Benkendorf lät honom
tydligt förstå kejsarens mening: »Pusjkins grundsats att
upplysning och snille äro de enda grundvalarna till fullkomning är
farlig för det allmänna lugnet, leder till avgrundens rand och
fördärvar många unga män. Sedlighet, lydaktighet och nit äro
att föredraga framför en omoralisk och onyttig upplysning.»
Pusjkins förhållande till kejsarmakten vore oss en hemskt
olöslig psykologisk gåta, om man ej toge i betraktande dels den
ryska själsläggningen och Pusjkins egen individualitet, dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
