- Project Runeberg -  Rysk kulturhistoria / Tredje delen /
59

(1908) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryske nationalskalden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

poetens vackra klingklang och allt pratet om hjärtekval tjänar till,
svarar denne harmset: »Tig, tanklösa folk, du dagakarl, mödans
och nödens träl! Du är en jordemask, ej en himlason. För dig
är nyttan allt, och med vikter värderar du Belvederens
gudabilder. För dig är en gryta kärare, ty däri kan du koka mat.»
Och fastän folket erkänner sin ringhet, dumhet och uselhet och
ber skalden om lärdom och goda råd, avvisar denne ändå
packet, ovärdigt hans lyra, och slutar sin straffpredikan med de ofta
citerade och ännu oftare misstydda verserna:

»Vi icke fötts för världslig oro,
för strider eller vinning snöd.
Vi fötts för ljuva strängatoner,
för böner och för skaldeglöd.»


Ju bittrare livet var, dess lidelsefullare klamrade han sig fast
vid dessa skaldeideal och skapade sig en egen skönhetsvärld,
som dock aldrig hann nå den fulla blomstringen. Hans eget
liv fick samma plötsliga och otillfredsställande slut som »Eugen
Onegin», och tanken på döden hade redan länge föresvävat
honom, som så många andra ryska författare. Han hade, som det
heter i dikten »Tre källor», druckit ur trenne källådror, som
kvälla fram på livets stepp: ungdomens, skaldeinspirationens och
glömskans (dödens); men den sista var den ljuvaste, ty den
släckte bäst hjärtats glöd. — Gogolj tolkade den oersättliga
förlusten för den ryska vitterheten med följande allmängiltiga
reflexion: »Ett outgrundligt, sällsamt öde drabbar allt gott hos
oss i Ryssland. Så snart det hinner visa sig, kommer döden,
den obarmhärtiga, obevekliga döden.» Även om Pusjkin hunnit
en Tolstojs levnadsålder, skulle han ej ha fått ett jakande svar
på sin bävande fråga:

»Skall jag få skåda, hur vårt folk förlossas,
hur på en vink av tsaren bojor krossas?
Skall äntligen en nyfödd frihets brand
sig tända över upplyst fosterland?»


För utlänningen är det svårt att fatta den suveräna ställning,
som Pusjkin intar i den ryska poesien och som gör honom höjd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/3/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free