Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det ryska samhällets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer sig av att vi aldrig gått tillsammans med andra folk;
vi tillhöra ingen av mänsklighetens stora familjer, varken östern
eller västern, och vi ha varken det enas eller det andras
traditioner. Vi existera som om vi stode utanför tiden, och
människosläktets världshistoriska bildning har ej berört oss. De
mänskliga idéernas underbara sammanhang i århundradenas lopp,
historien om det mänskliga förnuftet har ej haft något inflytande på
oss. Vad som hos andra folk länge sedan ingått i blodet, har
hos oss hittills varit blott ett teoretiserande, tomma funderingar.
Allt hos oss är som på rörlig fot och vi äro som nomader.
Det finns hos oss ej bestämda sfärer för vår tillvaro; intet, som
kan fängsla våra sympatier och sinnen; intet beständigt,
oföränderligt. Allt går förbi, förrinner utan att lämna spår efter sig
— vare sig i det yttre eller hos oss själva.»
»Alla folk ha perioder av en stark, lidelsefull verksamhet, av
ungdomlig utveckling, då deras bästa minnen, dikter och
fruktbärande idéer födas. Men vi ha ej något liknande. Först, i
början, fanns hos oss ett vilt barbari, därpå grov vidskepelse,
sedan ett grymt, förnedrande herravälde av erövrare, varav spåren
i vårt samhällsskick ännu ej totalt utplånats. Se där vår
ungdoms sorgliga historia! Vi ha alldeles saknat ungdomens
gränslösa dådlust, denna poetiska lek av sedliga folkkrafter. Den
epok, som motsvarar denna uppväxttid, är fylld av en mörk
tillvaro utan blom, utan styrka, utan energi... Vi leva i
likgiltighet för allt, med den trångaste horisont, utan forn- och
framtid. Vi ha kommit till världen såsom oäkta barn, utan arv, utan
samband med de människor, som gått före oss, och ha ej
tillägnat oss någon av det förflutnas lärdomar. Vi måste med
hammare bulta in i huvudet, vad som hos andra går av vana
och instinkt. Våra minnen äro ej äldre än gårdagen; vi äro så
till sägandes främmande för oss själva. Vi växa, men mogna
icke; vi gå framåt, men i en sned riktning, som ej leder till
ett mål.»
»Finns det hos oss vissa grundidéer, som på något sätt kunna
leda oss i livet? Här är det ej tal om vetenskapens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
