Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det ryska samhällets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med följande bekännelse: »Ehuru jag personligen är hjärtligt fästad
vid Imperatorn, kan jag på långt när icke vara förtjust i allt,
som jag ser omkring mig. Såsom skriftställare är jag lättretlig
och såsom äkta man blir jag chikanerad. Men jag bedyrar, att
jag för intet pris ville byta fosterland och ej ha någon annan
historia än våra förfäders, sådan som Gud har gett oss den.
Jag fruktar, att edra historiska åsikter kunna vara menliga för er.»
Och härutinnan misstog sig Pusjkin icke.
Peter Jakovlevitj Tjaadajev föddes i Moskva 1794 (modern var
en dotter till historikern furst Stjerbatov), kom vid unga år till
Petersburg och fick genom umgänge med den ultramontane
rojalisten Joseph de Maistre, Sardiniens sändebud i Petersburg
och författaren av ett arbete »Du Pape», en stark sympati för
katolicismen, som fått insteg i huvudstadssalongerna under
Alexander I:s senare regeringstid. I en jesuitpension uppfostrades
bröderna A. och M. Orlov, Benkendorf, furstinnan Zinaida
Volkonskaja, den blivande pater Augustin Golitsyn samt medlemmar av
ätterna Narysjkin, Gagarin, Mensjikov, Sjuvalov, Rostoptjin,
Strogonov, Tolstoj m. fl. Tjaadajev, som enligt Pusjkins epigram
skulle »ha varit en Brutus i Rom eller en Perikles i Aten, men
i Ryssland vart husarofficer under trycket av tsariskt våld»,
inträdde i det Semenovska regementet, men måste efter dess
myteri (1820) lämna krigstjänsten, omedelbart sedan han såsom
kurir bragt kejsaren i Troppau rapport om revolten. Han
vistades därpå åtskilliga år i utlandet och skrev efter hemkomsten ett
»Nekropolis 1 dec. 1829» daterat »Filosofiskt brev» på franska
till Jekaterina Dmitrievna Panova. Utan hans vetskap blev det
översatt på ryska av Ketscher och trycktes 1836 i Nadjezjdins
tidskrift »Teleskop», emedan censorn, universitetsrektorn Boldyrev,
upptagen av kortspel, ej gett sig tid att läsa igenom artikeln.
»Det är en av de ömkligaste egenheterna i vår sociala
bildning — heter det i detta märkliga brev, som utgjorde en skriftlig
fortsättning på religiösa samtal — att sanningar, som längesedan
äro kända i andra länder och till och med hos folk, i många
avseenden mindre bildade, först nu upptäckas hos oss. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
