Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det ryska samhällets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språket och litteraturen. Redan efter tre års ofruktbara studier
blev Bjelinskij relegerad, men lyckades bliva antagen som
»kronostudent», statsstipendiat, vid Moskvas universitet (1829). Här
trivdes han utmärkt i början. »Våra rum — heter det i ett
brev till föräldrarna — äro förträffliga, med målat golv och stora
fönster, och ovanligt snygga. Matborden äro betäckta med duk,
och var student har eget kuvert. Och vad friheten beträffar, ha
vi det mycket bra.»
Men han skulle snart komma på andra tankar både i fråga
om snygghet och frihet. »Jag befinner mig numera i sådana
omständigheter, att jag hellre skulle vilja tjäna som vaktmästare
vid rådsturätten i Tjembar än leva i detta fängelse och på denna
fördömda kost. Hade jag förut vetat, huru det var här, skulle
jag ej tvekat att söka mig plats som lakej eller skoborstare...
Man riskerar — heter det i ett annat brev — att bli relegerad
eller disciplinärt straffad för den minsta oförsiktighet i ord eller
handling. För att vara säker måste man smickra och fjäsa för
alla, ända ned till korpralen.»
Lika dåligt var det beställt med själva undervisningen. Under
koleraåret 1830 inställdes lektionerna till god del, och
»kronostudenterna» förbjödos att avlägsna sig utom kasernen. Men trots
all stränghet rådde ingen ordning, och studenterna hittade på
alla möjliga knep för att föra lärarna bakom ljuset — t. ex. lägga
en uppstoppad figur i sängen för att dölja en kamrats olovliga
frånvaro om natten. En av lärarna, som var mest utsatt för
studenternas drift, hette Pobjedonostsev (fader till den beryktade
prokuratorn för den heliga synoden). Då en ung lärare, som
nyligen återkommit från utlandet, berömdes för sin pedagogiska
skicklighet, dämpade Pobjedonostsev detta kollegiala lovord med
det dråpliga yttrandet: »Rosa inte i förtid! Får han bara vara
här en tid, hinner han nog slöa till...»
År 1832 blev Bjelinskij relegerad även från universitetet, därför
att han hade ådragit sig rektorns misshag genom sin självständiga
frimodighet, och den närmaste förevändningen var ett otryckt
ungdomsdrama, varpå han i sin barnsliga sangvinism byggt stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
